Psalms 102

He inoi na te ngakau mamae, i a ia e pehia ana, a maringi a wai ana tana tangi ki te aroaro o Ihowa. Whakarongo ki taku inoi, e Ihowa, kia puta atu taku tangi ki a koe.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Kaua e huna tou mata ki ahau i te ra e pouri ai ahau; whakatitahatia mai tou taringa ki ahau: hohoro te whakahoki kupu mai ki ahau i te ra e karanga ai ahau.

 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.

Ka memeha hoki oku ra ano he paoa: ka kaia oku wheua ano he motumotu.

 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.

Kua pakia toku ngakau, kua memenge, ano he tarutaru; i wareware ai ahau ki te kai i taku taro.

 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Piri tonu oku iwi ki toku kiri i toku reo aue.

 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.

He rite ahau ki te matuku i te koraha, ki te koukou i te wahi mokemoke.

 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.

Mataara tonu ahau; toku rite kei te pihoihoi mokemoke i runga i te tuanui.

 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.

E tawai ana oku hoariri ki ahau i te ra roa; ko te hunga e porangirangi ana mai ki ahau, ko ahau ta ratou oati.

 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.

Kainga ana e ahau te pungarehu ano he taro: whakananua iho toku wai inu ki te roimata.

 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

I tou riri hoki, i tou weriweri; nau hoki ahau i hapai ake, a taia atu ano ahau e koe.

 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,

He rite oku ra ki te atarangi e whakawairua kau ana: a kua memenge ahau ano he tarutaru.

 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Ko koe ia, e Ihowa, ka mau tonu ake ake, ka maharatia ano koe e nga whakatupuranga katoa.

 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.

Tera koe e whakatika, e aroha ki a Hiona; kua taka mai hoki te wa, ae ra, te tino wa, hei atawhainga i a ia.

 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.

E manakohia ana hoki e au pononga ona kohatu, e awangawanga ana ki tona puehu.

 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.

Penei ka wehingia te ingoa o Ihowa e nga tauiwi, tou kororia hoki e nga kingi katoa o te whenua.

 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.

Na Ihowa hoki i hanga a Hiona, kua kitea ia i tona kororia.

 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,

Kua tahuri ia ki te inoi a te rawakore: kihai i whakahawea ki ta ratou inoi.

 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;

Ka tuhituhia tenei mo to muri whakatupuranga: a ka whakamoemiti ki a Ihowa te iwi meake hanga.

 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.

Mona i titiro iho i te tiketike o tona wahi tapu: i titiro iho a Ihowa i te rangi ki te whenua;

 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,

Ki te whakarongo ki te aue a te herehere, ki te wewete i te hunga kua motuhia mo te mate;

 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,

Kia whakapuakina ai te ingo o Ihowa i Hiona, me te whakamoemiti ki a ia i Hiruharama;

 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,

I te huihuinga o nga iwi, o nga kingitanga, ki te mahi ki a Ihowa.

 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,

Whakangoikoretia iho e ia toku kaha i te ara: kua torutoru i a ia oku ra.

 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.

I mea ahau, E toku Atua, kaua ahau e tangohia i waenganui o oku ra: kei nga whakatupuranga katoa ou tau.

 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.

Nonamata te whenua i whakaturia ai e koe, a he mahi nga rangi na ou ringa.

 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.

Ko era e hemo atu, ko koe ia e mau tonu: ae ra, ka tawhitotia katoatia me he weweru; ka whakaputaia ketia ratou e koe ano he kakahu, a ka whakaputaia ketia.

 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:

Ko koe ia, ko koe tonu, kahore hoki he mutunga o ou tau.

 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Ka whai nohoanga nga tama a au pononga, ka pumau o ratou uri ki tou aroaro.

 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]