Job 3

After this opened Job his mouth, and cursed his day.

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

And Job spake, and said,

Job tog till orda och sade:

Let the day perish wherein I was born, and the night in which it was said, There is a man child conceived.

 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes,  och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

Let that day be darkness; let not God regard it from above, neither let the light shine upon it.

 Må den dagen vändas i mörker,  må Gud i höjden ej fråga efter den  och intet dagsljus lysa däröver.

Let darkness and the shadow of death stain it; let a cloud dwell upon it; let the blackness of the day terrify it.

 Mörkret och dödsskuggan börde den åter,  molnen lägre sig över den;  förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

As for that night, let darkness seize upon it; let it not be joined unto the days of the year, let it not come into the number of the months.

 Den natten må gripas av tjockaste mörker;  ej må den få fröjda sig bland årets dagar,  intet rum må den finna inom månadernas krets.

Lo, let that night be solitary, let no joyful voice come therein.

 Ja, ofruktsam blive den natten,  aldrig höje sig jubel under den.

Let them curse it that curse the day, who are ready to raise up their mourning.

 Må den förbannas av dem som besvärja dagar,  av dem som förmå mana upp Leviatan.

Let the stars of the twilight thereof be dark; let it look for light, but have none; neither let it see the dawning of the day:

 Må dess grynings stjärnor förmörkas,  efter ljus må den bida, utan att det kommer,  morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

Because it shut not up the doors of my mother's womb, nor hid sorrow from mine eyes.

 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv,  ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

Why died I not from the womb? why did I not give up the ghost when I came out of the belly?

 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet,  förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

Why did the knees prevent me? or why the breasts that I should suck?

 Varför funnos knän mig till mötes,  och varför bröst, där jag fick di?

For now should I have lain still and been quiet, I should have slept: then had I been at rest,

 Hade så icke skett, låge jag nu i ro,  jag finge då sova, jag njöte då min vila,

With kings and counsellors of the earth, which built desolate places for themselves;

 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet,  män som byggde sig palatslika gravar,

Or with princes that had gold, who filled their houses with silver:

 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld  och hade sina hus uppfyllda av silver;

Or as an hidden untimely birth I had not been; as infants which never saw light.

 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster,  lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

There the wicked cease from troubling; and there the weary be at rest.

 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa,  där få de uttröttade komma till vila;

There the prisoners rest together; they hear not the voice of the oppressor.

 där hava alla fångar fått ro,  de höra där ingen pådrivares röst.

The small and great are there; and the servant is free from his master.

 Små och stora äro där varandra lika,  trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

Wherefore is light given to him that is in misery, and life unto the bitter in soul;

 Varför skulle den olycklige skåda ljuset?  Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

Which long for death, but it cometh not; and dig for it more than for hid treasures;

 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer,  och spana därefter mer än efter någon skatt,

Which rejoice exceedingly, and are glad, when they can find the grave?

 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel --  och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

Why is light given to a man whose way is hid, and whom God hath hedged in?

 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker,  åt en man så kringstängd av Gud?

For my sighing cometh before I eat, and my roarings are poured out like the waters.

 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd,  och såsom vatten strömma mina klagorop.

For the thing which I greatly feared is come upon me, and that which I was afraid of is come unto me.

 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu,  och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

I was not in safety, neither had I rest, neither was I quiet; yet trouble came.

 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila;  ångest kommer över mig.