Psalms 102

Preghiera dell’afflitto quand’è abbattuto e spande il suo lamento dinanzi all’Eterno. Deh ascolta la mia preghiera, o Eterno, e venga fino a te il mio grido!

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Non mi nasconder la tua faccia nel dì della mia distretta; inclina a me il tuo orecchio; nel giorno che io grido, affrettati a rispondermi.

 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.

Poiché i miei giorni svaniscono come fumo, e le mie ossa si consumano come un tizzone.

 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.

Colpito è il mio cuore come l’erba, e si è seccato; perché ho dimenticato perfino di mangiare il mio pane.

 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

A cagion della voce dei miei gemiti, le mie ossa s’attaccano alla mia carne.

 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Son simile al pellicano del deserto, son come il gufo de’ luoghi desolati.

 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.

Io veglio, e sono come il passero solitario sul tetto.

 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.

I miei nemici m’oltraggiano ogni giorno; quelli che son furibondi contro di me si servon del mio nome per imprecare.

 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.

Poiché io mangio cenere come fosse pane, e mescolo con lagrime la mia bevanda,

 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

a cagione della tua indignazione e del tuo cruccio; poiché m’hai levato in alto e gettato via.

 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,

I miei giorni son come l’ombra che s’allunga, e io son disseccato come l’erba.

 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Ma tu, o Eterno, dimori in perpetuo, e la tua memoria dura per ogni età.

 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.

Tu ti leverai ed avrai compassione di Sion, poiché è tempo d’averne pietà; il tempo fissato è giunto.

 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Perché i tuoi servitori hanno affezione alle sue pietre, ed hanno pietà della sua polvere.

 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.

Allora le nazioni temeranno il nome dell’Eterno, e tutti i re della terra la tua gloria,

 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.

quando l’Eterno avrà riedificata Sion, sarà apparso nella sua gloria,

 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,

avrà avuto riguardo alla preghiera dei desolati, e non avrà sprezzato la loro supplicazione.

 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;

Questo sarà scritto per l’età a venire, e il popolo che sarà creato loderà l’Eterno,

 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.

perch’egli avrà guardato dall’alto del suo santuario; dal cielo l’Eterno avrà mirato la terra

 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,

per udire i gemiti de’ prigionieri, per liberare i condannati a morte,

 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,

affinché pubblichino il nome dell’Eterno in Sion e la sua lode in Gerusalemme,

 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,

quando i popoli e i regni si raduneranno insieme per servire l’Eterno.

 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,

Egli ha abbattuto le mie forze durante il mio cammino; ha accorciato i miei giorni.

 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.

Io ho detto: Dio mio, non mi portar via nel mezzo dei miei giorni; i tuoi anni durano per ogni età.

 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.

Tu fondasti ab antico la terra, e i cieli son l’opera delle tue mani.

 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.

Essi periranno, ma tu rimani; tutti quanti si logoreranno come un vestito; tu li muterai come una veste e saranno mutati.

 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:

Ma tu sei sempre lo stesso, e gli anni tuoi non avranno mai fine.

 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

I figliuoli de’ tuoi servitori avranno una dimora, e la loro progenie sarà stabilita nel tuo cospetto.

 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]