Psalms 102

תפלה לעני כי יעטף ולפני יהוה ישפך שיחו יהוה שמעה תפלתי ושועתי אליך תבוא׃

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

אל תסתר פניך ממני ביום צר לי הטה אלי אזנך ביום אקרא מהר ענני׃

 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.

כי כלו בעשן ימי ועצמותי כמו קד נחרו׃

 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.

הוכה כעשב ויבש לבי כי שכחתי מאכל לחמי׃

 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

מקול אנחתי דבקה עצמי לבשרי׃

 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.

דמיתי לקאת מדבר הייתי ככוס חרבות׃

 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.

שקדתי ואהיה כצפור בודד על גג׃

 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.

כל היום חרפוני אויבי מהוללי בי נשבעו׃

 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.

כי אפר כלחם אכלתי ושקוי בבכי מסכתי׃

 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

מפני זעמך וקצפך כי נשאתני ותשליכני׃

 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,

ימי כצל נטוי ואני כעשב איבש׃

 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

ואתה יהוה לעולם תשב וזכרך לדר ודר׃

 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.

אתה תקום תרחם ציון כי עת לחננה כי בא מועד׃

 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.

כי רצו עבדיך את אבניה ואת עפרה יחננו׃

 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.

וייראו גוים את שם יהוה וכל מלכי הארץ את כבודך׃

 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.

כי בנה יהוה ציון נראה בכבודו׃

 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,

פנה אל תפלת הערער ולא בזה את תפלתם׃

 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;

תכתב זאת לדור אחרון ועם נברא יהלל יה׃

 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.

כי השקיף ממרום קדשו יהוה משמים אל ארץ הביט׃

 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,

לשמע אנקת אסיר לפתח בני תמותה׃

 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,

לספר בציון שם יהוה ותהלתו בירושלם׃

 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,

בהקבץ עמים יחדו וממלכות לעבד את יהוה׃

 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,

ענה בדרך כחו קצר ימי׃

 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.

אמר אלי אל תעלני בחצי ימי בדור דורים שנותיך׃

 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.

לפנים הארץ יסדת ומעשה ידיך שמים׃

 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.

המה יאבדו ואתה תעמד וכלם כבגד יבלו כלבוש תחליפם ויחלפו׃

 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:

ואתה הוא ושנותיך לא יתמו׃

 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

בני עבדיך ישכונו וזרעם לפניך יכון׃

 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]