Proverbs 14

Visdom bygger sit hus,dårskabs hænder river det ned.

 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt,  men oförnuft river ned det med egna händer.Ords. 12,4. 19,14. 31,10 f.

Hvo redeligt vandrer, frygter HERREN, men den, som går Krogveje, agter ham ringe.

 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet,  men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

I Dårens Mund er Ris til hans Ryg, for de vise står Læberne Vagt.

 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod,  men de visa bevaras genom sina läppar.

Når der ikke er Okser, er Laden tom, ved Tyrens Kraft bliver Høsten stor.

 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom,  men riklig vinning får man genom oxars kraft.

Sanddru Vidne lyver ikke, det falske Vidne farer med Løgn.

 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke,  men ett falskt vittne främjar lögn.Ords. 6,19. 12,17. 14,25.

Spotter søger Visdom, men finder den ikke, til Kundskab kommer forstandig let.

 Bespottaren söker vishet och finner ingen,  men för den förståndige är kunskap lätt.

Gå fra en Mand, som er en Tåbe, der mærker du intet til Kundskabs Læber.

 Gå bort ifrån den man som är dåraktig;  aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

Den kloge i sin Visdom er klar på sin Vej, men Tåbers Dårskab er Svig.

 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg,  men det är dårars oförnuft, att de öva svek.Ef. 5,15.

Med Dårer driver Skyldofret Spot, men Velvilje råder iblandt retsindige.

De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.3 Mos. 6,1 f. Ords. 21,27.

Hjertet kender sin egen Kvide, fremmede blander sig ej i dets Glæde.

Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

Gudløses Hus lægges øde, retsindiges Telt står i Blomst.

 De ogudaktigas hus förödes,  men de rättsinnigas hydda blomstrar.Ords. 10,33. 11,28. 12,7, 21.

Mangen Vej synes Manden ret, og så er dens Ende dog Dødens Veje.

 Mången håller sin väg för den i rätta,  men på sistone leder den dock till döden.Ords. 16,25.

Selv under Latter kan Hjertet lide, og Glædens Ende er Kummer.

 Mitt under löjet kan hjärtat sörja,  och slutet på glädjen bliver bedrövelse.Pred. 7,4.

Af sine Veje mættes den frafaldne, af sine Gerninger den, som er god.

 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad,  och den gode bliver upphöjd över honom.Ords. 1,31.

Den tankeløse tror hvert Ord, den kloge overtænker sine Skridt.

 Den fåkunnige tror vart ord,  men den kloke aktar på sina steg.

Den vise ængstes og skyr det onde, Tåben buser sorgløs på.

 Den vise tager sig till vara och flyr det onda,  men dåren är övermodig och sorglös.Job 1,1. Ords. 28,14.

Den hidsige bærer sig tåbeligt ad, man hader rænkefuld Mand.

 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är,  och en ränkfull man bliver hatad.Ords. 12,16. 16,32. Jak. 1,20.

De tankeløse giver dårskab i Arv, de kloge efterlader sig Kundskab.

 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel,  men de kloka bliva krönta med kunskap.

Onde må bukke for gode, gudløse stå ved retfærdiges Døre.

 De onda måste falla ned inför de goda,  och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.Upp. 3,9.

Fattigmand hades endog af sin Ven, men Rigmands Venner er mange.

 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad,  men den rike har många vänner.Ords. 19,4, 7.

Den, der foragter sin Næste, synder, lykkelig den, der har Medynk med arme.

 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd,  men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.Ords. 11,12.

De, som virker ondt, farer visselig vild; de, som virker godt, finder Nåde og Trofasthed.

 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse,  men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.Ps. 7,15 f. 2 Tim. 1,16 f.

Ved al Slags Møje vindes der noget, Mundsvejr volder kun Tab.

 Av all möda kommer någon vinning,  men tomt tal är ren förlust.Ords. 21,5.

De vises Krone er Kløgt, Tåbers Krans er Dårskab.

 De visas rikedom är för dem en krona  men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

Sanddru Vidne frelser Sjæle; den, som farer med Løgn, bedrager.

 Ett sannfärdigt vittne räddar liv,  men den som främjar lögn, han är full av svek.

Den stærkes Tillid er HERRENs Frygt, hans Sønner skal have en Tilflugt.

 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste,  och hans barn få där en tillflykt.

HERRENs Frygt er en Livsens Kilde, derved undgås Dødens Snarer.

 I HERRENS fruktan är en livets källa  genom dem undviker man dödens snarorOrds. 13,14.

At Folket er stort, er Kongens Hæder, Brist på Folk er Fyrstens Fald.

 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet,  men brist på folk är en furstes olycka.

Den sindige er rig på Indsigt, den heftige driver det vidt i Dårskab.

 Den som är tålmodig visar gott förstånd,  men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

Sagtmodigt Hjerte er Liv for Legemet, Avind er Edder i Benene.

 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv,  men bittert sinne är röta i benen.Pred. 10,4.

At kue den ringe er Hån mod hans Skaber, han æres ved Medynk med fattige.

 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare,  men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.Ords. 17,5. 22,2.

Ved sin Ondskab styrtes den gudløse, ved lydefri Færd er retfærdige trygge.

 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall,  men den rättfärdige är frimodig in i döden.

Visdom bor i forstandiges Hjerte, i Tåbers Indre kendes den ikke.

 I den förståndiges hjärta bor visheten,  och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

Retfærdighed løfter et Folk, men Synd er Folkenes Skændsel.

 Rättfärdighet upphöjer ett folk  men synd är folkens vanära.

En klog Tjener har Kongens Yndest, en vanartet rammer hans Vrede.

 En förståndig tjänare behaga konungen väl,  men över en vanartig skall han vrede komma.