Luke 20

I stalo se v jeden den, když on učil lid v chrámě a kázal evangelium, že přišli k tomu přední kněží a zákoníci s staršími,

Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram

I řekli jemu: Pověz nám, jakou mocí tyto věci činíš, aneb kdo tobě tuto moc dal?

och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»

I odpověděv, řekl jim: Otížiť se i já vás o jedné věci a odpověztež mi:

Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.

Křest Janův s nebe-li byl, čili z lidí?

Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»

Oni pak uvažovali to mezi sebou, řkouce: Jestliže bychom řekli: S nebe, díť nám: Pročež jste tedy neuvěřili jemu?

Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'

Pakli díme: Z lidí, lid všecken ukamenuje nás; neb oni cele tak drží, že Jan jest prorok.

Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»

I odpověděli: Že nevědí, odkud jest byl.

De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.

I řekl jim Ježíš: Aniž já vám povím, jakou mocí toto činím.

Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»

I počal lidu praviti podobenství toto: Člověk jeden štípil vinici, a pronajal ji vinařům, a sám odšed podál byl tam za mnohé časy.

Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.

A v čas slušný poslal k vinařům služebníka, aby z ovoce vinice dali jemu. Vinaři pak zmrskavše jej, pustili ho prázdného.

När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.

A on poslal druhého služebníka. Oni pak i toho zmrskavše a zohavivše, pustili prázdného.

Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.

I poslal třetího. Ale oni i toho zranivše, vystrčili ven.

Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.

Tedy řekl Pán vinice: Co učiním? Pošli svého milého Syna. Snad když toho uzří, ostýchati se budou.

Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'

Uzřevše pak vinaři, rozmlouvali mezi sebou, řkouce: Tentoť jest dědic; pojďte, zabijme jej, aby naše bylo dědictví.

Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'

A vystrčivše jej ven z vinice, zamordovali ho. Což tedy učiní jim Pán vinice?

Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?

Přijde a vyhladí vinaře ty, a dá vinici jiným. To uslyšavše, řekli: Odstup to.

Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»

A on pohleděv na ně, řekl: Co jest pak to, což napsáno jest: Kámen, kterýmž pohrdli dělníci, ten učiněn jest v hlavu úhelní.

Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?

Každý, kdož padne na ten kámen, rozrazí se; a na kohož by on upadl, potřeť jej.

Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»

I hledali přední kněží a zákoníci, jak by naň vztáhli ruce v tu hodinu, ale báli se lidu. Nebo porozuměli, že by na ně mluvil podobenství to.

Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.

Tedy ukládajíce o něm, poslali špehéře, kteříž by se spravedlivými činili, aby ho polapili v řeči, a potom jej vydali vrchnosti a v moc hejtmanu.

Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.

I otázali se ho oni, řkouce: Mistře víme, že právě mluvíš a učíš, a nepřijímáš osoby, ale v pravdě cestě Boží učíš.

Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.

Sluší-li nám daň dávati císaři, čili nic?

Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

Ale Ježíš rozuměje chytrosti jejich, dí jim: Co mne pokoušíte?

Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:

Ukažte mi peníz. Čí má obraz a nápis? I odpověděvše, řekli: Císařův.

»Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»

On pak řekl jim: Dejtež tedy, co jest císařova, císaři, a což jest Božího, Bohu.

Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

I nemohli ho za slovo popadnouti před lidem, a divíce se odpovědi jeho, umlkli.

Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.

Přistoupivše pak někteří z saduceů, (kteříž odpírají býti vzkříšení,) otázali se ho,

Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom

Řkouce: Mistře, Mojžíš napsal nám: Kdyby bratr něčí umřel, maje manželku, a umřel by bez dětí, aby ji pojal bratr jeho za manželku, a vzbudil símě bratru svému.

och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.

I bylo sedm bratří, a první pojav ženu, umřel bez dětí.

Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.

I pojal ji druhý, a umřel i ten bez dětí.

Då tog den andre i ordningen henne

A třetí pojal ji, též i všech těch sedm, a nezůstavivše semene, zemřeli.

och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.

Nejposléze po všech umřela i žena.

Slutligen dog ock hustrun.

Protož při vzkříšení kterého z nich bude manželka, poněvadž sedm jich mělo ji za manželku?

Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»

A odpovídaje, řekl jim Ježíš: Synové tohoto světa žení se a vdávají.

Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;

Ale ti, kteříž hodni jmíni budou dosáhnouti onoho věku a vzkříšení z mrtvých, ani se ženiti budou ani vdávati.

men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.

Nebo ani umírati více nebudou moci, andělům zajisté rovni budou. A jsou synové Boží, poněvadž jsou synové vzkříšení.

De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.

A že mrtví vstanou z mrtvých, i Mojžíš ukázal při onom kři, když nazývá Pána Bohem Abrahamovým a Bohem Izákovým a Bohem Jákobovým.

Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';

Bůhť pak není mrtvých, ale živých, nebo všickni jsou jemu živi.

Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»

Tedy odpověděvše někteří z zákoníků, řekli: Mistře, dobře jsi pověděl.

Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»

I neodvážili se jeho na nic více tázati.

De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.

On pak řekl jim: Kterak někteří praví Krista býti synem Davidovým?

Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?

A sám David praví v knihách Žalmových: Řekl Pán Pánu mému: Seď na pravici mé,

David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

Ažť i položím nepřátely tvé v podnož noh tvých.

till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'

Poněvadž David jej Pánem nazývá, i kterakž syn jeho jest?

David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»

I řekl učedlníkům svým přede vším lidem:

Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:

Varujte se od zákoníků, kteříž rádi chodí v krásném rouše a milují pozdravování na trzích a přední stolice v školách a první místo na večeřích,

»Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --

Kteříž zžírají domy vdovské pod zámyslem dlouhé modlitby. Tiť vezmou těžší odsouzení.

detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»