Job 4

提幔人以利法回答说：

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

人若想与你说话，你就厌烦吗？但谁能忍住不说呢？

 Misstycker du, om man dristar tala till dig?  Vem kan hålla tillbaka sina ord?

你素来教导许多的人，又坚固软弱的手。

 Se, många har du visat till rätta,  och maktlösa händer har du stärkt;

你的言语曾扶助那将要跌倒的人；你又使软弱的膝稳固。

 dina ord hava upprättat den som stapplade,  och åt vacklande knän har du givit kraft.

但现在祸患临到你，你就昏迷，挨近你，你便惊惶。

 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig,  när det är dig det drabbar, förskräckes du.

你的倚靠不是在你敬畏　神吗？你的盼望不是在你行事纯正吗？

 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt  och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

请你追想：无辜的人有谁灭亡？正直的人在何处剪除？

 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås?  och var skedde det att de redliga måste gå under?

按我所见，耕罪孽、种毒害的人都照样收割。

 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv  och de som utså olycka, de skörda och sådant;

　神一出气，他们就灭亡；　神一发怒，他们就消没。

 för Guds andedräkt förgås de  och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

狮子的吼叫和猛狮的声音尽都止息；少壮狮子的牙齿也都敲掉。

 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna,  och unglejonens tänder brytas ut;

老狮子因绝食而死；母狮之子也都离散。

 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov,  och lejoninnans ungar bliva förströdda.

我暗暗地得了默示；我耳朵也听其细微的声音。

 Men till mig smög sakta ett ord,  mitt öra förnam det likasom en viskning,

在思念夜中、异象之间，世人沉睡的时候，

 När tankarna svävade om vid nattens syner  och sömnen föll tung på människorna,

恐惧、战兢临到我身，使我百骨打战。

 då kom en förskräckelse och bävan över mig,  med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

有灵从我面前经过，我身上的毫毛直立。

 En vindpust for fram över mitt ansikte,  därvid reste sig håren på min kropp.

那灵停住，我却不能辨其形状；有影像在我眼前。我在静默中听见有声音说：

 Och något trädde inför mina ögon,  en skepnad vars form jag icke skönjde;  och jag hörde en susning och en röst:

必死的人岂能比　神公义吗？人岂能比造他的主洁净吗？

 »Kan då en människa hava rätt mot Gud  eller en man vara ren inför sin skapare?

主不信靠他的臣仆，并且指他的使者为愚昧；

 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig,  jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

何况那住在土房、根基在尘土里、被蠹虫所毁坏的人呢？

 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler,  dem som hava sin grundval i stoftet!  De krossas sönder så lätt som mal;

早晚之间，就被毁灭，永归无有，无人理会。

 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna;  innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

他帐棚的绳索岂不从中抽出来呢？他死，且是无智慧而死。

 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem,  oförtänkt måste de dö.»