Psalms 102

Молитва вбогого, коли він слабне та перед Господнім лицем виливає мову свою.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Господи, вислухай молитву мою, і благання моє нехай дійде до Тебе!
 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.
Не ховай від мене обличчя Свого, в день недолі моєї схили Своє ухо до мене, в день благання озвися небавом до мене!
 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.
Бо минають, як дим, мої дні, а кості мої немов висохли в огнищі...
 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Як трава та побите та висохло серце моє, так що я забував їсти хліб свій...
 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Від зойку стогнання мого прилипли до тіла мого мої кості...
 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.
Уподобився я пеликанові пустині, я став, як той пугач руїн!
 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.
Я безсонний, і став, немов пташка самотня на дасі...
 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.
Увесь день ображають мене вороги мої, ті, хто з мене кепкує, заприсяглись проти мене!
 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
і попіл я їм, немов хліб, а напої свої із плачем перемішую,
 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,
через гнів Твій та лютість Твою, бо підняв був мене Ти та й кинув мене...
 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Мої дні як похилена тінь, а я сохну, немов та трава!
 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.
А Ти, Господи, будеш повік пробувати, а пам'ять Твоя з роду в рід.
 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Ти встанеш та змилуєшся над Сіоном, бо час учинити йому милосердя, бо прийшов речінець,
 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.
бо раби Твої покохали й каміння його, і порох його полюбили!
 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.
і будуть боятись народи Господнього Ймення, а всі земні царі слави Твоєї.
 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,
Бо Господь побудує Сіона, появиться в славі Своїй.
 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;
До молитви забутих звернеться Він, і молитви їхньої не осоромить.
 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.
Запишеться це поколінню майбутньому, і народ, який створений буде, хвалитиме Господа,
 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,
бо споглянув Він із високости святої Своєї, Господь зорив на землю з небес,
 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,
щоб почути зідхання ув'язненого, щоб на смерть прирокованих визволити,
 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,
щоб розповідати про Ймення Господнє в Сіоні, а в Єрусалимі про славу Його,
 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,
коли разом зберуться народи й держави служити Господеві.
 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.
Мою силу в дорозі Він виснажив, дні мої скоротив...
 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.
Я кажу: Боже мій, не бери Ти мене в половині днів моїх! Твої роки на вічні віки.
 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.
Колись землю Ти був заклав, а небо то чин Твоїх рук,
 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:
позникають вони, а Ти будеш стояти... і всі вони, як одежа, загинуть, Ти їх зміниш, немов те вбрання, і минуться вони...
 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Ти ж Той Самий, а роки Твої не закінчаться! Сини Твоїх рабів будуть жити, а їхнє насіння стоятиме міцно перед обличчям Твоїм!
 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]