Psalms 44

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Ey Tanrı, kulaklarımızla duyduk, Atalarımız anlattı bize, Neler yaptığını onların gününde, eski günlerde.

 Gud, med våra öron hava vi hört,      våra fäder hava förtäljt därom för oss:  om den gärning du gjorde i deras dagar,  i forntidens dagar.

Elinle ulusları kovdun, Ama atalarımıza yer verdin; Halkları kırdın, Ama atalarımızın yayılmasını sağladın.

 Det var du som med din hand  utrotade hedningarna, men planterade dem;  du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Onlar ülkeyi kılıçla kazanmadılar, Kendi bilekleriyle zafere ulaşmadılar. Senin sağ elin, bileğin, yüzünün ışığı sayesinde oldu bu; Çünkü sen onları sevdin.

 Ty icke med sitt svärd intogo de landet,  och deras egen arm gav dem icke seger,  utan din högra hand och din arm  och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Ey Tanrı, kralım sensin, Buyruk ver de Yakup soyu kazansın!

 Du, densamme, är min konung, o Gud;  så tillsäg nu Jakob seger.

Senin sayende düşmanlarımızı püskürteceğiz, Senin adınla karşıtlarımızı ezeceğiz.

 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner  och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Çünkü ben yayıma güvenmem, Kılıcım da beni kurtarmaz;

 Ty icke på min båge förlitar jag mig,  och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Ancak sensin bizi düşmanlarımızdan kurtaran, Bizden nefret edenleri utanca boğan.

 nej, du giver oss seger över våra ovänner,  och dem som hata oss låter du komma på skam.

Her gün Tanrı’yla övünür, Sonsuza dek adına şükran sunarız. Sela

 Gud lova vi alltid,  och ditt namn prisa vi evinnerligen.  Sela.

Ne var ki, reddettin bizi, aşağıladın, Artık ordularımızla savaşa çıkmıyorsun.

 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd,  och du drager icke ut med våra härar.

Düşman karşısında bizi gerilettin, Bizden tiksinenler bizi soydu.

 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen,  och de som hata oss taga sig byte.

Kasaplık koyuna çevirdin bizi, Ulusların arasına dağıttın.

 Du låter oss bliva uppätna såsom får,  och bland hedningarna han du förstrött oss.

Yok pahasına sattın halkını, Üstelik satıştan hiçbir şey kazanmadan.

 Du säljer ditt folk för ett ringa pris,  stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Bizi komşularımızın yüzkarası, Çevremizdekilerin eğlencesi, alay konusu ettin.

 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar,  till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Ulusların diline düşürdün bizi, Gülüyor halklar halimize.

 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna,  du låter folken skaka huvudet åt oss.

Rezilliğim gün boyu karşımda, Utancımdan yerin dibine geçtim

 Hela dagen är min smälek inför mig,  och blygsel höljer mitt ansikte,

Hakaret ve sövgü duya duya, Öç almak isteyen düşman karşısında.

 när jag hör smädarens och lastarens tal,  när jag ser fienden och den hämndgirige.

Bütün bunlar başımıza geldi, Yine de seni unutmadık, Antlaşmana ihanet etmedik,

 Allt detta har kommit över oss,  och vi hava dock icke förgätit dig,  ej heller svikit ditt förbund.

Döneklik etmedik, Adımlarımız senin yolundan sapmadı.

 Våra hjärtan avföllo icke,  och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Oysa sen bizi ezdin, ülkemizi çakalların uğrağı ettin, Üstümüzü koyu karanlıkla örttün.

 så att du därför har krossat oss i schakalers land  och övertäckt oss med dödsskugga.

Eğer Tanrımız’ın adını unutsaydık, Yabancı bir ilaha ellerimizi açsaydık,

 Om vi hade förgätit vår Guds namn  och uträckt våra händer till en främmande gud,

Tanrı bunu ortaya çıkarmaz mıydı? Çünkü O yürekteki gizleri bilir.

 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det,  han som känner hjärtats lönnligheter?

[] Senin uğruna her gün öldürülüyoruz, Kasaplık koyun sayılıyoruz.

 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen  och bliva aktade såsom slaktfår.

Uyan, ya Rab! Niçin uyuyorsun? Kalk! Sonsuza dek terk etme bizi!

 Vakna upp; varför sover du, Herre?  Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Niçin yüzünü gizliyorsun? Neden mazlum halimizi, üzerimizdeki baskıyı unutuyorsun?

 Varför döljer du ditt ansikte  och förgäter vårt lidande och trångmål?

Çünkü yere serildik, Bedenimiz toprağa yapıştı.

 Se, vår själ är nedböjd i stoftet,  vår kropp ligger nedtryckt till jorden. [ (Psalms 44:27)  Stå upp till vår hjälp,  och förlossa oss för din nåds skull. ]

Kalk, yardım et bize! Kurtar bizi sevgin uğruna!