Job 3

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

DESPUÉS de esto abrió Job su boca, y maldijo su día.

Job tog till orda och sade:

Y exclamó Job, y dijo:

 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes,  och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

Perezca el día en que yo nací, Y la noche que se dijo: Varón es concebido.

 Må den dagen vändas i mörker,  må Gud i höjden ej fråga efter den  och intet dagsljus lysa däröver.

Sea aquel día sombrío, Y Dios no cuide de él desde arriba, Ni claridad sobre él resplandezca.

 Mörkret och dödsskuggan börde den åter,  molnen lägre sig över den;  förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

Aféenlo tinieblas y sombra de muerte; Repose sobre él nublado, Que lo haga horrible como caliginoso día.

 Den natten må gripas av tjockaste mörker;  ej må den få fröjda sig bland årets dagar,  intet rum må den finna inom månadernas krets.

Ocupe la oscuridad aquella noche; No sea contada entre los días del año, Ni venga en él número de los meses.

 Ja, ofruktsam blive den natten,  aldrig höje sig jubel under den.

¡Oh si fuere aquella noche solitaria, Que no viniera canción alguna en ella!

 Må den förbannas av dem som besvärja dagar,  av dem som förmå mana upp Leviatan.

Maldíganla los que maldicen al día, Los que se aprestan para levantar su llanto.

 Må dess grynings stjärnor förmörkas,  efter ljus må den bida, utan att det kommer,  morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

Oscurézcanse las estrellas de su alba; Espere la luz, y no venga, Ni vea los párpados de la mañana:

 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv,  ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

Por cuanto no cerró las puertas del vientre donde yo estaba, Ni escondió de mis ojos la miseria.

 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet,  förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

¿Por qué no morí yo desde la matriz, Ó fuí traspasado en saliendo del vientre?

 Varför funnos knän mig till mötes,  och varför bröst, där jag fick di?

¿Por qué me previnieron las rodillas? ¿Y para qué las tetas que mamase?

 Hade så icke skett, låge jag nu i ro,  jag finge då sova, jag njöte då min vila,

Pues que ahora yaciera yo, y reposara; Durmiera, y entonces tuviera reposo,

 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet,  män som byggde sig palatslika gravar,

Con los reyes y con los consejeros de la tierra, Que edifican para sí los desiertos;

 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld  och hade sina hus uppfyllda av silver;

Ó con los príncipes que poseían el oro, Que henchían sus casas de plata.

 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster,  lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

Ó ¿por qué no fuí escondido como aborto, Como los pequeñitos que nunca vieron luz?

 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa,  där få de uttröttade komma till vila;

Allí los impíos dejan el perturbar, Y allí descansan los de cansadas fuerzas.

 där hava alla fångar fått ro,  de höra där ingen pådrivares röst.

Allí asimismo reposan los cautivos; No oyen la voz del exactor.

 Små och stora äro där varandra lika,  trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

Allí están el chico y el grande; Y el siervo libre de su señor.

 Varför skulle den olycklige skåda ljuset?  Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

¿Por qué se da luz al trabajado, Y vida á los de ánimo en amargura,

 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer,  och spana därefter mer än efter någon skatt,

Que esperan la muerte, y ella no llega, Aunque la buscan más que tesoros;

 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel --  och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

Que se alegran sobremanera, Y se gozan, cuando hallan el sepulcro?

 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker,  åt en man så kringstängd av Gud?

¿Por qué al hombre que no sabe por donde vaya, Y al cual Dios ha encerrado?

 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd,  och såsom vatten strömma mina klagorop.

Pues antes que mi pan viene mi suspiro; Y mis gemidos corren como aguas.

 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu,  och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

Porque el temor que me espantaba me ha venido, Y hame acontecido lo que temía.

 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila;  ångest kommer över mig.

No he tenido paz, no me aseguré, ni me estuve reposado; Vínome no obstante turbación.