Job 4

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Então respondeu Elifaz, o temanita, e disse:

 Misstycker du, om man dristar tala till dig?  Vem kan hålla tillbaka sina ord?

Se alguém intentar falar-te, enfadarte-ás? Mas quem poderá conter as palavras?

 Se, många har du visat till rätta,  och maktlösa händer har du stärkt;

Eis que tens ensinado a muitos, e tens fortalecido as mãos fracas.

 dina ord hava upprättat den som stapplade,  och åt vacklande knän har du givit kraft.

As tuas palavras têm sustentado aos que cambaleavam, e os joelhos desfalecentes tens fortalecido.

 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig,  när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Mas agora que se trata de ti, te enfadas; e, tocando-te a ti, te desanimas.

 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt  och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

Porventura não está a tua confiança no teu temor de Deus, e a tua esperança na integridade dos teus caminhos?

 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås?  och var skedde det att de redliga måste gå under?

Lembra-te agora disto: qual o inocente que jamais pereceu? E onde foram os retos destruídos?

 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv  och de som utså olycka, de skörda och sådant;

Conforme tenho visto, os que lavram iniquidade e semeiam o mal segam o mesmo.

 för Guds andedräkt förgås de  och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

Pelo sopro de Deus perecem, e pela rajada da sua ira são consumidos.

 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna,  och unglejonens tänder brytas ut;

Cessa o rugido do leão, e a voz do leão feroz; os dentes dos leõezinhos se quebram.

 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov,  och lejoninnans ungar bliva förströdda.

Perece o leão velho por falta de presa, e os filhotes da leoa andam dispersos.

 Men till mig smög sakta ett ord,  mitt öra förnam det likasom en viskning,

Ora, uma palavra se me disse em segredo, e os meus ouvidos perceberam um sussurro dela.

 När tankarna svävade om vid nattens syner  och sömnen föll tung på människorna,

Entre pensamentos nascidos de visões noturnas, quando cai sobre os homens o sono profundo,

 då kom en förskräckelse och bävan över mig,  med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

sobrevieram-me o espanto e o tremor, que fizeram estremecer todos os meus ossos.

 En vindpust for fram över mitt ansikte,  därvid reste sig håren på min kropp.

Então um espírito passou por diante de mim; arrepiaram-se os cabelos do meu corpo.

 Och något trädde inför mina ögon,  en skepnad vars form jag icke skönjde;  och jag hörde en susning och en röst:

Parou ele, mas não pude discernir a sua aparencia; um vulto estava diante dos meus olhos; houve silêncio, então ouvi uma voz que dizia:

 »Kan då en människa hava rätt mot Gud  eller en man vara ren inför sin skapare?

Pode o homem mortal ser justo diante de Deus? Pode o varão ser puro diante do seu Criador?

 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig,  jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

Eis que Deus não confia nos seus servos, e até a seus anjos atribui loucura;

 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler,  dem som hava sin grundval i stoftet!  De krossas sönder så lätt som mal;

quanto mais aos que habitam em casas de lodo, cujo fundamento está no pó, e que são esmagados pela traça!

 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna;  innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

Entre a manhã e a tarde são destruidos; perecem para sempre sem que disso se faça caso.

 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem,  oförtänkt måste de dö.»

Se dentro deles é arrancada a corda da sua tenda, porventura não morrem, e isso sem atingir a sabedoria?