Psalms 44

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Til sangmesteren; av Korahs barn; en læresalme.

 Gud, med våra öron hava vi hört,      våra fäder hava förtäljt därom för oss:  om den gärning du gjorde i deras dagar,  i forntidens dagar.

Gud, med våre ører har vi hørt, våre fedre har fortalt oss den gjerning du gjorde i deres dager, i fordums dager.

 Det var du som med din hand  utrotade hedningarna, men planterade dem;  du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Du drev hedningene ut med din hånd, men dem plantet du; du ødela folkene, men dem lot du utbrede sig.

 Ty icke med sitt svärd intogo de landet,  och deras egen arm gav dem icke seger,  utan din högra hand och din arm  och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

For ikke ved sitt sverd inntok de landet, og deres arm hjalp dem ikke, men din høire hånd og din arm og ditt åsyns lys; for du hadde behag i dem.

 Du, densamme, är min konung, o Gud;  så tillsäg nu Jakob seger.

Du er min konge, Gud; byd at Jakob skal frelses!

 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner  och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Ved dig skal vi nedstøte våre fiender, ved ditt navn skal vi nedtrede dem som reiser sig imot oss.

 Ty icke på min båge förlitar jag mig,  och mitt svärd kan icke giva mig seger;

For på min bue stoler jeg ikke, og mitt sverd frelser mig ikke,

 nej, du giver oss seger över våra ovänner,  och dem som hata oss låter du komma på skam.

men du har frelst oss fra våre fiender, og våre avindsmenn har du gjort til skamme.

 Gud lova vi alltid,  och ditt namn prisa vi evinnerligen.  Sela.

Gud priser vi den hele dag, og ditt navn lover vi evindelig. Sela.

 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd,  och du drager icke ut med våra härar.

Og enda har du nu forkastet oss og latt oss bli til skamme, og du drar ikke ut med våre hærer.

 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen,  och de som hata oss taga sig byte.

Du lar oss vike tilbake for fienden, og våre avindsmenn tar sig bytte.

 Du låter oss bliva uppätna såsom får,  och bland hedningarna han du förstrött oss.

Du gir oss bort som får til å etes, og spreder oss iblandt hedningene.

 Du säljer ditt folk för ett ringa pris,  stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Du selger ditt folk for intet, og du setter ikke prisen på dem høit.

 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar,  till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Du gjør oss til hån for våre naboer, til spott og spe for dem som bor omkring oss.

 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna,  du låter folken skaka huvudet åt oss.

Du gjør oss til et ordsprog iblandt hedningene; de ryster på hodet av oss iblandt folkene.

 Hela dagen är min smälek inför mig,  och blygsel höljer mitt ansikte,

Hele dagen står min skam for mine øine, og blygsel dekker mitt ansikt,

 när jag hör smädarens och lastarens tal,  när jag ser fienden och den hämndgirige.

når jeg hører spotteren og håneren, når jeg ser fienden og den hevngjerrige.

 Allt detta har kommit över oss,  och vi hava dock icke förgätit dig,  ej heller svikit ditt förbund.

Alt dette er kommet over oss, enda vi ikke har glemt dig og ikke sveket din pakt.

 Våra hjärtan avföllo icke,  och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Vårt hjerte vek ikke tilbake, og våre skritt bøide ikke av fra din vei,

 så att du därför har krossat oss i schakalers land  och övertäckt oss med dödsskugga.

så du skulde sønderknuse oss der hvor sjakaler bor, og dekke oss med dødsskygge.

 Om vi hade förgätit vår Guds namn  och uträckt våra händer till en främmande gud,

Dersom vi hadde glemt vår Guds navn og utbredt våre hender til en fremmed gud,

 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det,  han som känner hjärtats lönnligheter?

skulde Gud da ikke utforske det? Han kjenner jo hjertets skjulte tanker.

 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen  och bliva aktade såsom slaktfår.

Men for din skyld drepes vi hele dagen, vi er regnet som slaktefår.

 Vakna upp; varför sover du, Herre?  Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Våkn op! Hvorfor sover du, Herre? Våkn op, forkast ikke for evig tid!

 Varför döljer du ditt ansikte  och förgäter vårt lidande och trångmål?

Hvorfor skjuler du ditt åsyn, glemmer vår elendighet og vår trengsel?

 Se, vår själ är nedböjd i stoftet,  vår kropp ligger nedtryckt till jorden. [ (Psalms 44:27)  Stå upp till vår hjälp,  och förlossa oss för din nåds skull. ]

For vår sjel er nedbøid i støvet, vårt legeme nedtrykt til jorden. Reis dig til hjelp for oss, og forløs oss for din miskunnhets skyld!