Luke 24

Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.

Men på den første dag i uken, tidlig i dagningen, kom de til graven, og hadde med sig de velluktende urter som de hadde tilberedt.

Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.

Men de fant stenen veltet fra graven,

Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.

og da de gikk inn i den, fant de ikke den Herre Jesu legeme.

När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.

Og det skjedde mens de stod rådville ved dette, se, da stod to menn hos dem i skinnende klædebon;

Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?

og da de blev forferdet og bøide sitt ansikt mot jorden, sa de til dem: Hvorfor søker I den levende blandt de døde?

Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:

Han er ikke her, han er opstanden; kom i hu hvorledes han talte til eder mens han ennu var i Galilea, da han sa

'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»

at Menneskesønnen skulde overgis i syndige menneskers hender og korsfestes og opstå på den tredje dag!

Då kommo de ihåg hans ord.

Da kom de hans ord i hu.

Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --

Og de vendte tilbake fra graven, og fortalte alt dette til de elleve og til alle de andre.

Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.

Det var Maria Magdalena og Johanna og Maria, Jakobs mor, og de andre kvinner med dem. De sa dette til apostlene,

Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.

og deres ord syntes dem å være løs tale, og de trodde dem ikke.

Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.

Men Peter stod op og løp til graven, og da han bøide sig ned, så han bare liksvøpet; og han gikk hjem og undret sig over det som var skjedd.

Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.

Og se, to av dem gikk samme dag til en by som ligger seksti stadier fra Jerusalem, og som heter Emmaus,

Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

og de talte med hverandre om alt dette som hadde hendt.

Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.

Og det skjedde mens de talte sammen og spurte hverandre, da kom Jesus selv nær til dem og vandret sammen med dem;

Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.

men deres øine blev holdt igjen, så de ikke kjente ham.

Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.

Han sa til dem: Hvad er dette for tale som I fører med hverandre på veien? Og de stod stille med sorgfullt åsyn.

Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»

Men en av dem, som hette Kleopas, tok til orde og sa til ham: Er du alene fremmed i Jerusalem og vet ikke det som er skjedd der i disse dager?

Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:

Han sa til dem: Hvad da? Og de sa til ham: Det med Jesus fra Nasaret, som var en profet, mektig i gjerning og ord for Gud og alt folket,

huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.

og hvorledes våre yppersteprester og rådsherrer har overgitt ham til dødsdom og korsfestet ham.

Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.

Men vi håpet at han var den som skulde forløse Israel. Og dog - med alt dette er det idag den tredje dag siden dette skjedde.

Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven

Men så har og nogen av våre kvinner forferdet oss; de kom tidlig imorges til graven,

och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.

og da de ikke fant hans legeme, kom de og sa at de hadde sett et syn av engler, som sa at han lever;

Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»

og nogen av dem som var med oss, gikk bort til graven og fant det så som kvinnene hadde sagt; men ham så de ikke.

Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!

Da sa han til dem: I dårer og senhjertede til å tro alt det profetene har talt!

Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»

Måtte ikke Messias lide dette og så gå inn til sin herlighet?

Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

Og han begynte fra Moses og fra alle profetene og utla for dem i alle skriftene det som er skrevet om ham.

När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.

Og de var nær ved byen som de gikk til, og han lot som han vilde gå videre.

Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.

Da nødde de ham og sa: Bli hos oss; for det stunder til aften, og dagen heller! Og han gikk inn og blev hos dem.

Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.

Og det skjedde da han satt til bords med dem, da tok han brødet og velsignet det, og brøt det og gav dem;

Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.

da blev deres øine åpnet, og de kjente ham; og han blev usynlig for dem.

Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»

Og de sa til hverandre: Brente ikke vårt hjerte i oss da han talte til oss på veien og oplot skriftene for oss?

Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.

Og de stod op i samme stund og vendte tilbake til Jerusalem, og de fant de elleve samlet, og dem som var med dem, og disse sa:

Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»

Herren er sannelig opstanden, og er sett av Simon!

Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

Og de fortalte hvad som var skjedd på veien, og hvorledes han blev kjent av dem da han brøt brødet.

Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.

Mens de talte om dette, stod han selv midt iblandt dem og sa til dem: Fred være med eder!

Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.

Men de blev forferdet og fulle av frykt, og trodde at de så en ånd.

Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?

Og han sa til dem: Hvorfor er I forferdet, og hvorfor opstiger tvilende tanker i eders hjerte?

Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»

Se mine hender og mine føtter, og se at det er mig selv! Kjenn på mig og se! En ånd har jo ikke kjøtt og ben, som I ser at jeg har.

Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.

Og da han hadde sagt dette, viste han dem sine hender og sine føtter.

Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»

Men da de ennu ikke trodde for glede, og undret sig, sa han til dem: Har I her noget å ete?

Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;

Da gav de ham et stykke av en stekt fisk og noget av en honningkake,

och han tog det och åt därav i deras åsyn.

og han tok det og åt for deres øine.

Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»

Og han sa til dem: Dette er mine ord som jeg talte til eder mens jeg ennu var hos eder, at alt det måtte opfylles som er skrevet i Mose lov og profetene og salmene om mig.

Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.

Da oplot han deres forstand, så de kunde forstå skriftene.

Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

Og han sa til dem: Så står skrevet, at Messias skal lide og opstå fra de døde på den tredje dag,

och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.

og at i hans navn skal omvendelse og syndenes forlatelse forkynnes for alle folkeslag, fra Jerusalem av.

I kunnen vittna härom.

I er vidner om dette.

Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»

Og jeg sender over eder det som min Fader har lovt; men I skal bli i byen inntil I blir iklædd kraft fra det høie.

Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.

Og han førte dem ut imot Betania, og han løftet op sine hender og velsignet dem;

Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.

og det skjedde da han velsignet dem, at han skiltes fra dem og blev optatt til himmelen.

Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.

Og de tilbad ham og vendte tilbake til Jerusalem med stor glede,

Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.

Og de var alltid i templet og lovet og priste Gud.