Luke 24

Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.

Now upon the first day of the week, very early in the morning, they came unto the sepulchre, bringing the spices which they had prepared, and certain others with them.

Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.

And they found the stone rolled away from the sepulchre.

Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.

And they entered in, and found not the body of the Lord Jesus.

När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.

And it came to pass, as they were much perplexed thereabout, behold, two men stood by them in shining garments:

Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?

And as they were afraid, and bowed down their faces to the earth, they said unto them, Why seek ye the living among the dead?

Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:

He is not here, but is risen: remember how he spake unto you when he was yet in Galilee,

'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»

Saying, The Son of man must be delivered into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day rise again.

Då kommo de ihåg hans ord.

And they remembered his words,

Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --

And returned from the sepulchre, and told all these things unto the eleven, and to all the rest.

Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.

It was Mary Magdalene, and Joanna, and Mary the mother of James, and other women that were with them, which told these things unto the apostles.

Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.

And their words seemed to them as idle tales, and they believed them not.

Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.

Then arose Peter, and ran unto the sepulchre; and stooping down, he beheld the linen clothes laid by themselves, and departed, wondering in himself at that which was come to pass.

Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.

And, behold, two of them went that same day to a village called Emmaus, which was from Jerusalem about threescore furlongs.

Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

And they talked together of all these things which had happened.

Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.

And it came to pass, that, while they communed together and reasoned, Jesus himself drew near, and went with them.

Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.

But their eyes were holden that they should not know him.

Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.

And he said unto them, What manner of communications are these that ye have one to another, as ye walk, and are sad?

Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»

And the one of them, whose name was Cleopas, answering said unto him, Art thou only a stranger in Jerusalem, and hast not known the things which are come to pass there in these days?

Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:

And he said unto them, What things? And they said unto him, Concerning Jesus of Nazareth, which was a prophet mighty in deed and word before God and all the people:

huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.

And how the chief priests and our rulers delivered him to be condemned to death, and have crucified him.

Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.

But we trusted that it had been he which should have redeemed Israel: and beside all this, to day is the third day since these things were done.

Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven

Yea, and certain women also of our company made us astonished, which were early at the sepulchre;

och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.

And when they found not his body, they came, saying, that they had also seen a vision of angels, which said that he was alive.

Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»

And certain of them which were with us went to the sepulchre, and found it even so as the women had said: but him they saw not.

Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!

Then he said unto them, O fools, and slow of heart to believe all that the prophets have spoken:

Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»

Ought not Christ to have suffered these things, and to enter into his glory?

Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

And beginning at Moses and all the prophets, he expounded unto them in all the scriptures the things concerning himself.

När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.

And they drew nigh unto the village, whither they went: and he made as though he would have gone further.

Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.

But they constrained him, saying, Abide with us: for it is toward evening, and the day is far spent. And he went in to tarry with them.

Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.

And it came to pass, as he sat at meat with them, he took bread, and blessed it, and brake, and gave to them.

Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.

And their eyes were opened, and they knew him; and he vanished out of their sight.

Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»

And they said one to another, Did not our heart burn within us, while he talked with us by the way, and while he opened to us the scriptures?

Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.

And they rose up the same hour, and returned to Jerusalem, and found the eleven gathered together, and them that were with them,

Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»

Saying, The Lord is risen indeed, and hath appeared to Simon.

Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

And they told what things were done in the way, and how he was known of them in breaking of bread.

Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.

And as they thus spake, Jesus himself stood in the midst of them, and saith unto them, Peace be unto you.

Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.

But they were terrified and affrighted, and supposed that they had seen a spirit.

Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?

And he said unto them, Why are ye troubled? and why do thoughts arise in your hearts?

Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»

Behold my hands and my feet, that it is I myself: handle me, and see; for a spirit hath not flesh and bones, as ye see me have.

Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.

And when he had thus spoken, he shewed them his hands and his feet.

Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»

And while they yet believed not for joy, and wondered, he said unto them, Have ye here any meat?

Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;

And they gave him a piece of a broiled fish, and of an honeycomb.

och han tog det och åt därav i deras åsyn.

And he took it, and did eat before them.

Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»

And he said unto them, These are the words which I spake unto you, while I was yet with you, that all things must be fulfilled, which were written in the law of Moses, and in the prophets, and in the psalms, concerning me.

Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.

Then opened he their understanding, that they might understand the scriptures,

Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

And said unto them, Thus it is written, and thus it behoved Christ to suffer, and to rise from the dead the third day:

och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.

And that repentance and remission of sins should be preached in his name among all nations, beginning at Jerusalem.

I kunnen vittna härom.

And ye are witnesses of these things.

Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»

And, behold, I send the promise of my Father upon you: but tarry ye in the city of Jerusalem, until ye be endued with power from on high.

Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.

And he led them out as far as to Bethany, and he lifted up his hands, and blessed them.

Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.

And it came to pass, while he blessed them, he was parted from them, and carried up into heaven.

Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.

And they worshipped him, and returned to Jerusalem with great joy:

Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.

And were continually in the temple, praising and blessing God. Amen.