Job 7

 En stridsmans liv lever ju människan på jorden,  och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

La vita dell’uomo sulla terra è una milizia; i giorni suoi son simili ai giorni d’un operaio.

 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga,  lik en dagakarl som får bida efter sin lön.

Come lo schiavo anela l’ombra e come l’operaio aspetta il suo salario,

 Så har jag fått till arvedel månader av elände;  nätter av vedermöda hava blivit min lott.

così a me toccan mesi di sciagura, e mi sono assegnate notti di dolore.

 Så snart jag har lagt mig, är min fråga:  »När skall jag då få stå upp?»  Ty aftonen synes mig så lång;  jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.

Non appena mi corico, dico: "Quando mi leverò?" Ma la notte si prolunga, e mi sazio d’agitazioni infino all’alba.

 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp,  med en skorpa lik jord;  min hud skrymper samman och faller sönder.

La mia carne è coperta di vermi e di croste terrose, la mia pelle si richiude, poi riprende a suppurare.

 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole;  de försvinna utan något hopp.

I miei giorni sen vanno più veloci della spola, si consumano senza speranza.

 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt,  att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.

Ricordati, che la mia vita e un soffio! L’occhio mio non vedrà più il bene.

 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig;  bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.

Lo sguardo di chi ora mi vede non mi potrà più scorgere; gli occhi tuoi mi cercheranno, ma io non sarò più.

 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort,  så är den som har farit ned i dödsriket;  han kommer ej åter upp därifrån.

La nuvola svanisce e si dilegua; così chi scende nel soggiorno de’ morti non ne risalirà;

 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus,  och hans plats vet icke av honom mer.

non tornerà più nella sua casa, e il luogo ove stava non lo riconoscerà più.

 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun,  jag vill taga till orda i min andes ångest,  jag vill klaga i min själs bedrövelse.

Io, perciò, non terrò chiusa la bocca; nell’angoscia del mio spirito io parlerò, mi lamenterò nell’amarezza dell’anima mia.

 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder,  så att du måste sätta ut vakt mot mig?

Son io forse il mare o un mostro marino che tu ponga intorno a me una guardia?

 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig,  att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,

Quando dico: "Il mio letto mi darà sollievo, il mio giaciglio allevierà la mia pena",

 då förfärar du mig genom drömmar,  och med syner förskräcker du mig.

tu mi sgomenti con sogni, e mi spaventi con visioni;

 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd,  hellre dö än vara blott knotor!

sicché l’anima mia preferisce soffocare, preferisce a queste ossa la morte.

 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv.  Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.

Io mi vo struggendo; non vivrò sempre; deh, lasciami stare; i giorni miei non son che un soffio.

 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne,  aktar på henne så noga,

Che cosa è l’uomo che tu ne faccia tanto caso, che tu ponga mente ad esso,

 synar henne var morgon,  prövar henne vart ögonblick?

e lo visiti ogni mattina e lo metta alla prova ad ogni istante?

 Huru länge skall det dröja,  innan du vänder din blick ifrån mig,  lämnar mig i fred ett litet andetag?

Quando cesserai di tener lo sguardo fisso su me? Quando mi darai tempo d’inghiottir la mia saliva?

 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig,  du människornas bespejare?  Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp  och låtit mig bliva en börda för mig själv?

Se ho peccato, che ho fatto a te, o guardiano degli uomini? Perché hai fatto di me il tuo bersaglio? A tal punto che son divenuto un peso a me stesso?

 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse,  icke tillgiva mig min missgärning?  Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet;  om du söker efter mig, så är jag icke mer.

E perché non perdoni le mie trasgressioni e non cancelli la mia iniquità? Poiché presto giacerò nella polvere; e tu mi cercherai, ma io non sarò più".