Job 6

Då tog Job till orda och sade:

Allora Giobbe rispose e disse:

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

"Ah, se il mio travaglio si pesasse, se le mie calamità si mettessero tutte insieme sulla bilancia!

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

Sarebbero trovati più pesanti che la sabbia del mare. Ecco perché le mie parole sono temerarie.

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Ché le saette dell’Onnipotente mi trafiggono, lo spirito mio ne sugge il veleno; i terrori di Dio si schierano in battaglia contro me.

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

L’asino salvatico raglia forse quand’ha l’erba davanti? mugghia forse il bue davanti alla pastura?

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

Si può egli mangiar ciò ch’è scipito e senza sale? c’è qualche gusto in un chiaro d’uovo?

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

L’anima mia rifiuta di toccare una simil cosa, essa è per me come un cibo ripugnante.

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

Oh, m’avvenisse pur quello che chiedo, e mi desse Iddio quello che spero!

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Volesse pure Iddio schiacciarmi, stender la mano e tagliare il filo de’ miei giorni!

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Sarebbe questo un conforto per me, esulterei nei dolori ch’egli non mi risparmia; giacché non ho rinnegato le parole del Santo.

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Che è mai la mia forza perch’io speri ancora? Che fine m’aspetta perch’io sia paziente?

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

La mia forza è essa forza di pietra? e la mia carne, carne di rame?

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

Non son io ridotto senza energia, e non m’è forse tolta ogni speranza di guarire?

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Pietà deve l’amico a colui che soccombe, quand’anche abbandoni il timor dell’Onnipotente.

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Ma i fratelli miei si son mostrati infidi come un torrente, come l’acqua di torrenti che passano.

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

Il ghiaccio li rende torbidi, e la neve vi si scioglie;

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

ma passato il tempo delle piene, svaniscono; quando sentono il caldo, scompariscono dal loro luogo.

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

Le carovane che si dirigon là mutano strada, s’inoltran nel deserto, e vi periscono.

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Le carovane di Tema li cercavan collo sguardo, i viandanti di Sceba ci contavan su,

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

ma furon delusi nella loro fiducia; giunti sul luogo, rimasero confusi.

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Tali siete divenuti voi per me: vedete uno che fa orrore, e vi prende la paura.

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

V’ho forse detto: "Datemi qualcosa" o "co’ vostri beni fate un donativo a favor mio",

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

o "liberatemi dalla stretta del nemico, o "scampatemi di man dei prepotenti"?

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Ammaestratemi, e mi starò in silenzio; fatemi capire in che cosa ho errato.

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Quanto sono efficaci le parole rette! Ma la vostra riprensione che vale?

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Volete dunque biasimar delle parole? Ma le parole d’un disperato se le porta il vento!

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

Voi sareste capaci di trar la sorte sull’orfano, e di contrattare il vostro amico!

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Ma pure vi piaccia di rivolgervi a guardarmi, e vedete s’io vi menta in faccia.

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Mutate consiglio! Non vi sia in voi iniquità! Mutate consiglio, la mia giustizia sussiste.

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

V’è qualche iniquità sulla mia lingua? Il mio palato non distingue più quel ch’è male?