Job 3

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
אחרי כן פתח איוב את פיהו ויקלל את יומו׃
Job tog till orda och sade:
ויען איוב ויאמר׃
 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes,  och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
יאבד יום אולד בו והלילה אמר הרה גבר׃
 Må den dagen vändas i mörker,  må Gud i höjden ej fråga efter den  och intet dagsljus lysa däröver.
היום ההוא יהי חשך אל ידרשהו אלוה ממעל ואל תופע עליו נהרה׃
 Mörkret och dödsskuggan börde den åter,  molnen lägre sig över den;  förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
יגאלהו חשך וצלמות תשכן עליו עננה יבעתהו כמרירי יום׃
 Den natten må gripas av tjockaste mörker;  ej må den få fröjda sig bland årets dagar,  intet rum må den finna inom månadernas krets.
הלילה ההוא יקחהו אפל אל יחד בימי שנה במספר ירחים אל יבא׃
 Ja, ofruktsam blive den natten,  aldrig höje sig jubel under den.
הנה הלילה ההוא יהי גלמוד אל תבא רננה בו׃
 Må den förbannas av dem som besvärja dagar,  av dem som förmå mana upp Leviatan.
יקבהו אררי יום העתידים ערר לויתן׃
 Må dess grynings stjärnor förmörkas,  efter ljus må den bida, utan att det kommer,  morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
יחשכו כוכבי נשפו יקו לאור ואין ואל יראה בעפעפי שחר׃
 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv,  ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
כי לא סגר דלתי בטני ויסתר עמל מעיני׃
 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet,  förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
למה לא מרחם אמות מבטן יצאתי ואגוע׃
 Varför funnos knän mig till mötes,  och varför bröst, där jag fick di?
מדוע קדמוני ברכים ומה שדים כי אינק׃
 Hade så icke skett, låge jag nu i ro,  jag finge då sova, jag njöte då min vila,
כי עתה שכבתי ואשקוט ישנתי אז ינוח לי׃
 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet,  män som byggde sig palatslika gravar,
עם מלכים ויעצי ארץ הבנים חרבות למו׃
 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld  och hade sina hus uppfyllda av silver;
או עם שרים זהב להם הממלאים בתיהם כסף׃
 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster,  lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
או כנפל טמון לא אהיה כעללים לא ראו אור׃
 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa,  där få de uttröttade komma till vila;
שם רשעים חדלו רגז ושם ינוחו יגיעי כח׃
 där hava alla fångar fått ro,  de höra där ingen pådrivares röst.
יחד אסירים שאננו לא שמעו קול נגש׃
 Små och stora äro där varandra lika,  trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
קטן וגדול שם הוא ועבד חפשי מאדניו׃
 Varför skulle den olycklige skåda ljuset?  Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
למה יתן לעמל אור וחיים למרי נפש׃
 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer,  och spana därefter mer än efter någon skatt,
המחכים למות ואיננו ויחפרהו ממטמונים׃
 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel --  och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
השמחים אלי גיל ישישו כי ימצאו קבר׃
 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker,  åt en man så kringstängd av Gud?
לגבר אשר דרכו נסתרה ויסך אלוה בעדו׃
 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd,  och såsom vatten strömma mina klagorop.
כי לפני לחמי אנחתי תבא ויתכו כמים שאגתי׃
 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu,  och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
כי פחד פחדתי ויאתיני ואשר יגרתי יבא לי׃
 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila;  ångest kommer över mig.
לא שלותי ולא שקטתי ולא נחתי ויבא רגז׃