Job 17

 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut,  bland gravar får jag min lott.

רוחי חבלה ימי נזעכו קברים לי׃

 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri,  och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

אם לא התלים עמדי ובהמרותם תלן עיני׃

 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv;  vilken annan vill giva mig sitt handslag?

שימה נא ערבני עמך מי הוא לידי יתקע׃

 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd,  därför skall du icke låta dem triumfera.

כי לבם צפנת משכל על כן לא תרמם׃

 Den som förråder sina vänner till plundring,  på hans barn skola ögonen försmäkta.

לחלק יגיד רעים ועיני בניו תכלנה׃

 Jag är satt till ett ordspråk bland folken;  en man som man spottar i ansiktet är jag.

והצגני למשל עמים ותפת לפנים אהיה׃

 Därför är mitt öga skumt av grämelse,  och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

ותכה מכעש עיני ויצרי כצל כלם׃

 De redliga häpna över sådant,  och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

ישמו ישרים על זאת ונקי על חנף יתערר׃

 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg,  och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

ויאחז צדיק דרכו וטהר ידים יסיף אמץ׃

 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt,  jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

ואולם כלם תשבו ובאו נא ולא אמצא בכם חכם׃

 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer,  vad som var mitt hjärtas begär.

ימי עברו זמתי נתקו מורשי לבבי׃

 Men natten vill man göra till dag,  ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

לילה ליום ישימו אור קרוב מפני חשך׃

 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning,  i mörkret skall jag bädda mitt läger;

אם אקוה שאול ביתי בחשך רפדתי יצועי׃

 till graven måste jag säga: »Du är min fader»,  till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

לשחת קראתי אבי אתה אמי ואחתי לרמה׃

 Vad bliver då av mitt hopp,  ja, mitt hopp, vem får skåda det?

ואיה אפו תקותי ותקותי מי ישורנה׃

 Till dödsrikets bommar far det ned,  då jag nu själv går till vila i stoftet.

בדי שאל תרדנה אם יחד על עפר נחת׃