Ecclesiastes 7

Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?                  Predikaren, 7 Kapitlet            Sorg och glädje, rättfärdighet och         orättfärdighet, vishet, kvinnors ondska                           m. m.

Beter is een goede naam, dan goede olie, en de dag des doods, dan de dag, dat iemand geboren wordt.

 Bättre är gott namn än god salva,  och bättre är dödens dag än födelsedagen.

Het is beter te gaan in het klaaghuis, dan te gaan in het huis des maaltijds; want in hetzelve is het einde aller mensen, en de levende legt het in zijn hart.

 Bättre än att gå i gästabudshus  är det att gå i sorgehus;  ty där är änden för alla människor,  och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

Het treuren is beter dan het lachen; want door de droefheid des aangezichts wordt het hart gebeterd.

 Bättre är grämelse än löje,  ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

Het hart der wijzen is in het klaaghuis; maar het hart der zotten in het huis der vreugde.

 De visas hjärtan äro i sorgehus,  och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

Het is beter te horen het bestraffen des wijzen, dan dat iemand hore het gezang der dwazen.

 Bättre är att höra förebråelser av en vis man  än att få höra sång av dårar.

Want gelijk het geluid der doornen onder een pot is, alzo is het lachen eens zots. Dit is ook ijdelheid.

 Ty såsom sprakandet av törne under grytan,  så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Voorwaar, de onderdrukking zou wel een wijze dol maken; en het geschenk verderft het hart.

 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre,  och mutor fördärva hjärtat.

Het einde van een ding is beter dan zijn begin; de lankmoedige is beter dan de hoogmoedige.

 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse;  bättre är en tålmodig man än en högmodig.

Zijt niet haastig in uw geest om te toornen; want de toorn rust in den boezem der dwazen.

 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig,  ty grämelse bor i dårars bröst.

Zeg niet: Wat is er, dat de vorige dagen beter geweest zijn, dan deze? Want gij zoudt naar zulks niet uit wijsheid vragen.

Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.

De wijsheid is goed met een erfdeel; en degenen, die de zon aanschouwen, hebben voordeel daarvan.

Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

Want de wijsheid is tot een schaduw, en het geld is tot een schaduw; maar de uitnemendheid der wetenschap is, dat de wijsheid haar bezitters het leven geeft.

Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Aanmerk het werk Gods; want wie kan recht maken, dat Hij krom gemaakt heeft?

Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

Geniet het goede ten dage des voorspoeds, maar ten dage des tegenspoeds, zie toe; want God maakt ook den een tegenover den ander, ter oorzake dat de mens niet zou vinden iets, dat na hem zal zijn.

Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

Dit alles heb ik gezien in de dagen mijner ijdelheid; er is een rechtvaardige, die in zijn gerechtigheid omkomt; daarentegen is er een goddeloze, die in zijn boosheid zijn dagen verlengt.

Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

Wees niet al te rechtvaardig, noch houd uzelven al te wijs; waarom zoudt gij verwoesting over u brengen?

Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

Wees niet al te goddeloos, noch wees al te dwaas; waarom zoudt gij sterven buiten uw tijd?

Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

Het is goed, dat gij daaraan vasthoudt, en trek ook uw hand van dit niet af; want die God vreest, dien ontgaat dat al.

Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

De wijsheid versterkt den wijze meer dan tien heerschappers, die in een stad zijn.

Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

Voorwaar, er is geen mens rechtvaardig op aarde, die goed doet, en niet zondigt.

Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

Geef ook uw hart niet tot alle woorden, die men spreekt, opdat gij niet hoort, dat uw knecht u vloekt.

Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

Want uw hart heeft ook veelmalen bekend, dat gij ook anderen gevloekt hebt.

Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

Dit alles heb ik met wijsheid verzocht; ik zeide: Ik zal wijsheid bekomen, maar zij was nog verre van mij.

Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.

Hetgeen verre af is, en zeer diep, wie zal dat vinden?

Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

Ik keerde mij om, en mijn hart, om te weten, en om na te sporen, en te zoeken wijsheid en een sluitrede; en om te weten de goddeloosheid der zotheid, en de dwaasheid der onzinnigheden.

När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

En ik vond een bitterder ding, dan de dood: een vrouw, welker hart netten en garen, en haar handen banden zijn; wie goed is voor Gods aangezicht, zal van haar ontkomen; daarentegen de zondaar zal van haar gevangen worden.

då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

Ziet, dit heb ik gevonden, zegt de prediker, het ene bij het andere, om de sluitrede te vinden;

Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

Dewelke mijn ziel nog zoekt, maar ik heb haar niet gevonden: een man uit duizend heb ik gevonden; maar een vrouw onder die allen heb ik niet gevonden.

Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. [ (Ecclesiastes 7:30) Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder. ]

Alleenlijk ziet, dit heb ik gevonden, dat God den mens recht gemaakt heeft, maar zij hebben veel vonden gezocht.