För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
(Til sangmesteren. Efter "morgenrødens hind". En salme af David.) Min Gud, min Gud, hvorfor har du forladt mig? Mit Skrig til Trods er Frelsen mig fjern.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Jeg vil synge din Pris i en stor Forsamling, indfri mine Løfter iblandt de fromme;
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Ham skal Efterkommeme tjene; om HERREN skal tales til Slægten, der kommer;
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. [ (Psalms 22:32) Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det. ]
de skal forkynde et Folk, der fødes, hans Retfærd. Thi han greb ind.