Proverbs 13

 En vis son hör på sin faders tuktan,  men en bespottare hör icke på någon näpst.Ords. 10,17. 12,1. 15,5.

Syn moudrý přijímá cvičení otcovo, ale posměvač neposlouchá domlouvání.

 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo,  de trolösa hungra efter våld.Ords. 12,14. 18,20.

Z ovoce úst každý jísti bude dobré, ale duše převrácených nátisky.

 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv,  men den som är lösmunt kommer i olyckaOrds. 21,23. Syr. 28,26.

Kdo ostříhá úst svých, ostříhá duše své; kdo rozdírá rty své, setření na něj přijde.

 Den late är full av lystnad, och han får dock intet,  men de idogas hunger varder rikligen mättad.Ords. 10,4. 12,24,27. 19,15. 21,5.

Žádá, a nic nemá duše lenivého, duše pak pracovitých zbohatne.

 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal,  men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

Slova lživého nenávidí spravedlivý, bezbožníka pak v ošklivost uvodí a zahanbuje.

 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig,  men ogudaktighet kommer syndarna på fall.Ords. 11,6.

Spravedlnost ostříhá přímě chodícího po cestě, bezbožnost pak vyvrací hříšníka.

 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet,  den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

Někdo bohatým se dělaje, nemá nic: zase někdo dělaje se chudým, má však statku mnoho.

 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv,  den fattige hör icke av något

Výplata života člověku jest bohatství jeho, ale chudý neslyší domlouvání.

 De rättfärdigas ljus brinner glatt,  men de ogudaktigas lampa slocknar ut.Job 18,5. Ps. 97,11. Ords. 20,20. 24,20.

Světlo spravedlivých rozsvětluje se, svíce pak bezbožných zhasne.

 Genom övermod kommer man allenast split åstad,  men hos dem som taga emot råd är vishet.

Samou toliko pýchou působí člověk svár, ale při těch, jenž užívají rady, jest moudrost.

 Lättfånget gods försvinner,  men den som samlar efter hand får mycket.Ords. 20,21.

Statek zle dobytý umenšovati se bude, kdož pak shromažďuje rukou, přivětší ho.

 Förlängd väntan tär på hjärtat,  men en uppfylld önskan är ett livets träd.Ps. 14,7.

Očekávání dlouhé zemdlívá srdce, ale žádost splněná jest strom života.

 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom,  men den som fruktar budet, han får vedergällning.1 Sam. 2,30. Ords. 16,20. Joh. 12,48.

Kdož pohrdá slovem Božím, sám sobě škodí; ale kdož se bojí přikázaní, odplaceno mu bude.

 Den vises undervisning är en livets källa;  genom den undviker man dödens snaror.Ords. 10,11. 14,27. 18,4.

Naučení moudrého jest pramen života, k vyhýbání se osídlům smrti.

 Ett gott förstånd bereder ynnest,  men de trolösas väg är alltid sig lik.Ords. 12,8. Pred. 9,11.

Rozum dobrý dává milost, cesta pak převrácených jest tvrdá.

 Var och en som är klok går till väga med förstånd,  men dåren breder ut sitt oförnuft.Ords. 15,2.

Každý důmyslný dělá uměle, ale blázen rozprostírá bláznovství.

 En ogudaktig budbärare störtar i olycka,  men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.Ords. 25,13.

Posel bezbožný upadá v neštěstí, jednatel pak věrný jest lékařství.

 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan,  men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.Ords. 10,17.

Chudoba a lehkost potká toho, jenž se vytahuje z kázně; ale kdož ostříhá naučení, zveleben bude.

 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen,  men att fly det onda är en styggelse för dårar.

Žádost naplněná sladká jest duši, ale ohavnost jest bláznům odstoupiti od zlého.

 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis;  den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.Ords. 1,10.

Kdo chodí s moudrými, bude moudrý; ale kdo tovaryší s blázny, setřín bude.

 Syndare förföljas av olycka,  men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

Hříšníky stihá neštěstí, ale spravedlivým odplatí Bůh dobrým.

 Den gode lämnar arv åt barnbarn,  men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.Job 27,18 f.

Dobrý zanechává dědictví vnukům, ale zboží hříšného zachováno bývá spravedlivému.

 De fattigas nyodling giver riklig föda,  men mången förgås genom sin orättrådighet.

Hojnost jest pokrmů na rolí chudých, někdo pak hyne skrze nerozšafnost.

 Den som spar sitt ris, han hatar sin son,  men den som älskar honom agar honom i tid.Ords. 3,12. 19,18. 22,15. 23,13 f. 29,15. Syr. 30,1 f.

Kdo zdržuje metlu svou, nenávidí syna svého; ale kdož ho miluje, za času jej tresce.

 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad,  men de ogudaktigas buk måste lida brist.Ords. 10,3.

Spravedlivý jí až do nasycení duše své, břicho pak bezbožných nedostatek trpí.