Luke 20

Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram

I stalo se v jeden den, když on učil lid v chrámě a kázal evangelium, že přišli k tomu přední kněží a zákoníci s staršími,

och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»

I řekli jemu: Pověz nám, jakou mocí tyto věci činíš, aneb kdo tobě tuto moc dal?

Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.

I odpověděv, řekl jim: Otížiť se i já vás o jedné věci a odpověztež mi:

Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»

Křest Janův s nebe-li byl, čili z lidí?

Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'

Oni pak uvažovali to mezi sebou, řkouce: Jestliže bychom řekli: S nebe, díť nám: Pročež jste tedy neuvěřili jemu?

Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»

Pakli díme: Z lidí, lid všecken ukamenuje nás; neb oni cele tak drží, že Jan jest prorok.

De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.

I odpověděli: Že nevědí, odkud jest byl.

Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»

I řekl jim Ježíš: Aniž já vám povím, jakou mocí toto činím.

Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.

I počal lidu praviti podobenství toto: Člověk jeden štípil vinici, a pronajal ji vinařům, a sám odšed podál byl tam za mnohé časy.

När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.

A v čas slušný poslal k vinařům služebníka, aby z ovoce vinice dali jemu. Vinaři pak zmrskavše jej, pustili ho prázdného.

Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.

A on poslal druhého služebníka. Oni pak i toho zmrskavše a zohavivše, pustili prázdného.

Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.

I poslal třetího. Ale oni i toho zranivše, vystrčili ven.

Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'

Tedy řekl Pán vinice: Co učiním? Pošli svého milého Syna. Snad když toho uzří, ostýchati se budou.

Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'

Uzřevše pak vinaři, rozmlouvali mezi sebou, řkouce: Tentoť jest dědic; pojďte, zabijme jej, aby naše bylo dědictví.

Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?

A vystrčivše jej ven z vinice, zamordovali ho. Což tedy učiní jim Pán vinice?

Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»

Přijde a vyhladí vinaře ty, a dá vinici jiným. To uslyšavše, řekli: Odstup to.

Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?

A on pohleděv na ně, řekl: Co jest pak to, což napsáno jest: Kámen, kterýmž pohrdli dělníci, ten učiněn jest v hlavu úhelní.

Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»

Každý, kdož padne na ten kámen, rozrazí se; a na kohož by on upadl, potřeť jej.

Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.

I hledali přední kněží a zákoníci, jak by naň vztáhli ruce v tu hodinu, ale báli se lidu. Nebo porozuměli, že by na ně mluvil podobenství to.

Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.

Tedy ukládajíce o něm, poslali špehéře, kteříž by se spravedlivými činili, aby ho polapili v řeči, a potom jej vydali vrchnosti a v moc hejtmanu.

Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.

I otázali se ho oni, řkouce: Mistře víme, že právě mluvíš a učíš, a nepřijímáš osoby, ale v pravdě cestě Boží učíš.

Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

Sluší-li nám daň dávati císaři, čili nic?

Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:

Ale Ježíš rozuměje chytrosti jejich, dí jim: Co mne pokoušíte?

»Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»

Ukažte mi peníz. Čí má obraz a nápis? I odpověděvše, řekli: Císařův.

Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

On pak řekl jim: Dejtež tedy, co jest císařova, císaři, a což jest Božího, Bohu.

Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.

I nemohli ho za slovo popadnouti před lidem, a divíce se odpovědi jeho, umlkli.

Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom

Přistoupivše pak někteří z saduceů, (kteříž odpírají býti vzkříšení,) otázali se ho,

och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.

Řkouce: Mistře, Mojžíš napsal nám: Kdyby bratr něčí umřel, maje manželku, a umřel by bez dětí, aby ji pojal bratr jeho za manželku, a vzbudil símě bratru svému.

Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.

I bylo sedm bratří, a první pojav ženu, umřel bez dětí.

Då tog den andre i ordningen henne

I pojal ji druhý, a umřel i ten bez dětí.

och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.

A třetí pojal ji, též i všech těch sedm, a nezůstavivše semene, zemřeli.

Slutligen dog ock hustrun.

Nejposléze po všech umřela i žena.

Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»

Protož při vzkříšení kterého z nich bude manželka, poněvadž sedm jich mělo ji za manželku?

Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;

A odpovídaje, řekl jim Ježíš: Synové tohoto světa žení se a vdávají.

men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.

Ale ti, kteříž hodni jmíni budou dosáhnouti onoho věku a vzkříšení z mrtvých, ani se ženiti budou ani vdávati.

De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.

Nebo ani umírati více nebudou moci, andělům zajisté rovni budou. A jsou synové Boží, poněvadž jsou synové vzkříšení.

Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';

A že mrtví vstanou z mrtvých, i Mojžíš ukázal při onom kři, když nazývá Pána Bohem Abrahamovým a Bohem Izákovým a Bohem Jákobovým.

Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»

Bůhť pak není mrtvých, ale živých, nebo všickni jsou jemu živi.

Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»

Tedy odpověděvše někteří z zákoníků, řekli: Mistře, dobře jsi pověděl.

De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.

I neodvážili se jeho na nic více tázati.

Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?

On pak řekl jim: Kterak někteří praví Krista býti synem Davidovým?

David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

A sám David praví v knihách Žalmových: Řekl Pán Pánu mému: Seď na pravici mé,

till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'

Ažť i položím nepřátely tvé v podnož noh tvých.

David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»

Poněvadž David jej Pánem nazývá, i kterakž syn jeho jest?

Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:

I řekl učedlníkům svým přede vším lidem:

»Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --

Varujte se od zákoníků, kteříž rádi chodí v krásném rouše a milují pozdravování na trzích a přední stolice v školách a první místo na večeřích,

detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»

Kteříž zžírají domy vdovské pod zámyslem dlouhé modlitby. Tiť vezmou těžší odsouzení.