Psalms 102

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Molitva nevoljnika koji je klonuo pa svoju tugu izlijeva

 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.

Jahve, usliši molitvu moju, i vapaj moj k tebi da dođe!

 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.

Nemoj sakrivati lice od mene u dan moje nevolje! Prigni k meni uho svoje: kad te prizovem, brzo me usliši!

 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Jer moji dani nestaju poput dima, a moje kosti gore kao oganj.

 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Srce mi se suši kao pokošena trava i kruh svoj zaboravljam jesti.

 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.

Od snažnih jecaja mojih kosti mi uz kožu prionuše.

 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.

Sličan sam čaplji u pustinji, postah k'o ćuk na pustoj razvalini.

 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.

Ne nalazim sna i uzdišem k'o samotan vrabac na krovu.

 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Svagda me grde dušmani moji; mnome se proklinju što bjesne na me.

 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,

Pepeo jedem poput kruha, a piće svoje miješam sa suzama

 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

zbog tvoje ljutine i gnjeva, jer si me digao i bacio.

 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.

Moji su dani k'o oduljena sjena, a ja se, gle, sušim poput trave.

 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.

A ti, o Jahve, ostaješ dovijeka i tvoje ime kroza sva koljena.

 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.

Ustani, smiluj se Sionu: vrijeme je da mu se smiluješ - sada je čas!

 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.

Jer milo je slugama tvojim kamenje njegovo, žale ruševine njegove.

 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,

Tad će se pogani bojati, Jahve, imena tvojega i svi kraljevi zemlje slave tvoje

 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;

kad Jahve opet sazda Sion, kad se pokaže u slavi svojoj,

 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.

kad se osvrne na prošnju ubogih i ne prezre molitve njihove.

 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,

Nek' se zapiše ovo za budući naraštaj, puk što nastane neka hvali Jahvu.

 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,

Jer Jahve gleda sa svog uzvišenog svetišta, s nebesa na zemlju gleda

 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,

da čuje jauke sužnjeva, da izbavi smrti predane,

 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,

da se na Sionu navijesti ime Jahvino i njegova hvala u Jeruzalemu

 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.

kad se narodi skupe i kraljevstva da služe Jahvi.

 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.

Putem je istrošio sile moje, skratio mi dane.

 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.

Rekoh: "Bože moj, nemoj me uzeti u sredini dana mojih! Kroza sva koljena traju godine tvoje.

 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:

U početku utemelji zemlju, i nebo je djelo ruku tvojih.

 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Propast će, ti ćeš ostati, sve će ostarjeti kao odjeća. Mijenjaš ih poput haljine i nestaju:

 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]

ti si uvijek isti - godinama tvojim nema kraja. [ (Psalms 102:29) Djeca će tvojih slugu živjeti u miru i potomstvo će njihovo trajati pred tobom. ]