Luke 24

Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
А в първия ден на седмицата, много рано сутринта, те дойдоха на гроба, като носеха благоуханните масла, които бяха приготвили.
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
И намериха камъка преместен от гроба.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
И като влязоха, не намериха тялото на Господ Иисус.
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
И когато бяха в недоумение за това, ето, пред тях застанаха двама мъже с блестящи дрехи.
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
И както бяха обзети от страх и навели лицата си към земята, мъжете им казаха: Защо търсите живия между мъртвите?
Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
Няма Го тук, а възкръсна. Спомнете си какво ви говореше, когато беше още в Галилея,
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
като казваше, че Човешкият Син трябва да бъде предаден в ръцете на грешни хора, да бъде разпънат и на третия ден да възкръсне.
Då kommo de ihåg hans ord.
И те си спомниха думите Му.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
И като се върнаха от гроба, известиха всичко това на единадесетте и на всички други.
Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
Това бяха Мария Магдалена и Йоана, и Мария, майката на Яков, и другите жени с тях, които казаха тези неща на апостолите.
Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
А тези думи им се видяха като празни приказки и не им повярваха.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
А Петър стана и изтича на гроба, и като надникна, видя да лежат само саваните; и отиде у дома си, чудейки се за станалото.
Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
И ето, в същия ден двама от тях отиваха в едно село на име Емаус, на шестдесет стадия далеч от Ерусалим.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
И те се разговаряха помежду си за всичко онова, което беше станало.
Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
И като се разговаряха и разсъждаваха, Сам Иисус се приближи и вървеше с тях;
Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
но очите им бяха възпрени, за да не Го познаят.
Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
И им каза: Какви са тези думи, които разменяте помежду си, като пътувате? И те се спряха натъжени.
Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
И един от тях на име Клеопа в отговор Му каза: Само Ти ли си пришълец в Ерусалим и не знаеш това, което стана там тези дни?
Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
И им каза: Кое? А те Му казаха: Това, което стана с Иисус Назарянина, който беше Пророк, силен в дело и в слово пред Бога и целия народ;
huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
как нашите главни свещеници и началници Го предадоха да бъде осъден на смърт и Го разпънаха.
Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
А ние се надявахме, че Той е Онзи, който ще избави Израил. И освен всичко това, вече е третият ден, откакто стана това.
Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
При това и някои жени измежду нас ни смаяха, които, като отишли рано сутринта на гроба
och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
и не намерили тялото Му, дойдоха и казаха, че видели и видение от ангели, които казали, че Той бил жив.
Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
И някои от онези, които бяха с нас, отидоха на гроба и намериха така, както казаха жените; но Него не видели.
Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
Тогава Той им каза: О, неразбрани и мудни по сърце да вярвате всичко, което са говорили пророците!
Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
Не трябваше ли Христос да пострада така и да влезе в Своята слава?
Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
И като започна от Мойсей и от всичките пророци, им тълкуваше писаното за Него във всичките Писания.
När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
И те се приближиха до селото, в което отиваха; а Той се държеше, като че отива по-надалеч.
Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
Но те Го принуждаваха, като казваха: Остани с нас, защото е привечер и денят вече е превалил. И Той влезе да отседне с тях.
Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
И когато седеше с тях на трапезата, взе хляба, благослови, разчупи и им го даде.
Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
Тогава очите им се отвориха и те Го познаха; но Той стана невидим за тях.
Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
И те си казаха един на друг: Не гореше ли в нас сърцето ни, когато ни говореше по пътя и когато ни откриваше Писанията?
Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
И в същия час станаха и се върнаха в Ерусалим, където намериха събрани единадесетте и тези, които бяха с тях,
Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
да казват: Господ наистина възкръснал и се явил на Симон.
Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
А те разказаха за случилото се по пътя и как Го познаха, когато разчупваше хляба.
Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
И когато говореха за това, Сам Иисус застана между тях и им каза: Мир вам!
Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
А те се стреснаха и се уплашиха, като мислеха, че виждат дух.
Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
И Той им каза: Защо се смущавате? И защо се пораждат такива мисли в сърцата ви?
Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
Погледнете ръцете Ми и краката Ми – че Аз съм същият; попипайте Ме и вижте, защото духът няма плът и кости, както виждате, че Аз имам.
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
И като каза това, им показа ръцете и краката Си.
Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
Но понеже те от радост още не вярваха и се чудеха, Той каза: Имате ли тук нещо за ядене?
Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
И Му дадоха парче печена риба (и парче медна пита).
och han tog det och åt därav i deras åsyn.
И взе и яде пред тях.
Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
И им каза: Тези са думите, които ви говорих, когато бях още с вас, че трябва да се изпълни всичко, което е писано за Мен в Мойсеевия закон, в пророците и в псалмите.
Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
Тогава им отвори ума, за да разберат Писанията.
Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
И им каза: Така е писано, че Христос трябва да пострада и да възкръсне от мъртвите на третия ден,
och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
и че трябва да се проповядва покаяние и прощение на греховете в Негово Име на всички народи, като се започне от Ерусалим.
I kunnen vittna härom.
Вие сте свидетели на това.
Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
И ето, Аз изпращам върху вас обещанието на Отца Ми; а вие стойте в града (Ерусалим), докато се облечете със сила от горе.
Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
И ги заведе до едно място срещу Витания и вдигна ръцете Си и ги благослови.
Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
И като ги благославяше, се отдели от тях и се възнесе на небето.
Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
И те Му се поклониха и се върнаха в Ерусалим с голяма радост;
Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
и бяха постоянно в храма, като хвалеха и благославяха Бога. (Амин.)