Proverbs 19

 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet  än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.Ords. 28,6.

الْفَقِيرُ السَّالِكُ بِكَمَالِهِ خَيْرٌ مِنْ مُلْتَوِي الشَّفَتَيْنِ وَهُوَ جَاهِلٌ.

 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa;  och den som är snar på foten, han stiger miste.

أَيْضًا كَوْنُ النَّفْسِ بِلاَ مَعْرِفَةٍ لَيْسَ حَسَنًا، وَالْمُسْتَعْجِلُ بِرِجْلَيْهِ يُخْطِئُ.

 En människas eget oförnuft kommer henne på fall,  och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

حَمَاقَةُ الرَّجُلِ تُعَوِّجُ طَرِيقَهُ، وَعَلَى الرَّبِّ يَحْنَقُ قَلْبُهُ.

 Gods skaffar många vänner,  men den arme bliver övergiven av sin vän.Ords. 14,20.

اَلْغِنَى يُكْثِرُ الأَصْحَابَ، وَالْفَقِيرُ مُنْفَصِلٌ عَنْ قَرِيبِهِ.

 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,  och den som främjar lögn, han kommer icke undan.5 Mos. 19,18 f. Ords. 21,28.

شَاهِدُ الزُّورِ لاَ يَتَبَرَّأُ، وَالْمُتَكَلِّمُ بِالأَكَاذِيبِ لاَ يَنْجُو.

 Många söka en furstes ynnest,  och alla äro vänner till den givmilde.

كَثِيرُونَ يَسْتَعْطِفُونَ وَجْهَ الشَّرِيفِ، وَكُلٌّ صَاحِبٌ لِذِي الْعَطَايَا.

 Den fattige är hatad av alla sina fränder,  ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom;  han far efter löften som äro ett intet.Ords. 14,20.

كُلُّ إِخْوَةِ الْفَقِيرِ يُبْغِضُونَهُ، فَكَمْ بِالْحَرِيِّ أَصْدِقَاؤُهُ يَبْتَعِدُونَ عَنْهُ! مَنْ يَتْبَعُ أَقْوَالاً فَهِيَ لَهُ.

 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt;  den som tager vara på insikt, han finner lycka

اَلْمُقْتَنِي الْحِكْمَةَ يُحِبُّ نَفْسَهُ. الْحَافِظُ الْفَهْمِ يَجِدُ خَيْرًا.

 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,  och den som främjar lögn, han skall förgås.

شَاهِدُ الزُّورِ لاَ يَتَبَرَّأُ، وَالْمُتَكَلِّمُ بِالأَكَاذِيبِ يَهْلِكُ.

 Det höves icke dåren att hava goda dagar,  mycket mindre en träl att råda över furstar.Ords. 17,16. 26,1. 30,22.

اَلتَّنَعُّمُ لاَ يَلِيقُ بِالْجَاهِلِ. كَمْ بِالأَوْلَى لاَ يَلِيقُ بِالْعَبْدِ أَنْ يَتَسَلَّطَ عَلَى الرُّؤَسَاءِ!

 Förstånd gör en människa tålmodig,  och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.Ords. 14,17, 26,1. 16,32.

تَعَقُّلُ الإِنْسَانِ يُبْطِئُ غَضَبَهُ، وَفَخْرُهُ الصَّفْحُ عَنْ مَعْصِيَةٍ.

 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande,  hans nåd är såsom dagg på gräset.Ords. 16,14 f. 20,2.

كَزَمْجَرَةِ الأَسَدِ حَنَقُ الْمَلِكِ، وَكَالطَّلِّ عَلَى الْعُشْبِ رِضْوَانُهُ.

 En dåraktig son är sin faders fördärv,  och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.Ords. 15,20. 17,25. 27,15.

اَلابْنُ الْجَاهِلُ مُصِيبَةٌ عَلَى أَبِيهِ، وَمُخَاصَمَاتُ الزَّوْجَةِ كَالْوَكْفِ الْمُتَتَابعِ.

 Gård och gods får man i arv från sina fäder,  men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.Ords. 18,22. 31,10 f.

اَلْبَيْتُ وَالثَّرْوَةُ مِيرَاثٌ مِنَ الآبَاءِ، أَمَّا الزَّوْجَةُ الْمُتَعَقِّلَةُ فَمِنْ عِنْدِ الرَّبِّ.

 Lättja försänker i dåsighet,  och den håglöse får lida hunger.Ords. 10,4 f. 12,24, 27. 13,4. 20,13.

اَلْكَسَلُ يُلْقِي فِي السُّبَاتِ، وَالنَّفْسُ الْمُتَرَاخِيَةُ تَجُوعُ.

 Den som håller budet får behålla sitt liv;  den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

حَافِظُ الْوَصِيَّةِ حَافِظٌ نَفْسَهُ، وَالْمُتَهَاوِنُ بِطُرُقِهِ يَمُوتُ.

 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN  och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.Matt. 10,42. 25,40.

مَنْ يَرْحَمُ الْفَقِيرَ يُقْرِضُ الرَّبَّ، وَعَنْ مَعْرُوفِهِ يُجَازِيهِ.

 Tukta din son, medan något hopp är,  och åtrå icke att vålla hans död.Ords. 13,24. 22,15. 23,13. Syr. 30,1 f.

أَدِّبِ ابْنَكَ لأَنَّ فِيهِ رَجَاءً، وَلكِنْ عَلَى إِمَاتَتِهِ لاَ تَحْمِلْ نَفْسَكَ.

 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför,  ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.Syr. 30,24.

اَلشَّدِيدُ الْغَضَبِ يَحْمِلُ عُقُوبَةً، لأَنَّكَ إِذَا نَجَّيْتَهُ فَبَعْدُ تُعِيدُ.

 Hör råd och tag emot tuktan,  på det att du för framtiden må bliva vis.Ords. 1,8.

اِسْمَعِ الْمَشُورَةَ وَاقْبَلِ التَّأْدِيبَ، لِكَيْ تَكُونَ حَكِيمًا فِي آخِرَتِكَ.

 Många planer har en man i sitt hjärta,  men HERRENS råd, det bliver beståndande.Ps. 33,11. Ords. 16,1, 9. Jes. 46,10.

فِي قَلْبِ الإِنْسَانِ أَفْكَارٌ كَثِيرَةٌ، لكِنْ مَشُورَةُ الرَّبِّ هِيَ تَثْبُتُ.

 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet,  och en fattig man är bättre än en som ljuger.Mark. 12,43.

زِينَةُ الإِنْسَانِ مَعْرُوفَهُ، وَالْفَقِيرُ خَيْرٌ مِنَ الْكَذُوبِ.

 HERRENS fruktan för till liv;  så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

مَخَافَةُ الرَّبِّ لِلْحَيَاةِ. يَبِيتُ شَبْعَانَ لاَ يَتَعَهَّدُهُ شَرٌّ.

 Den late sticker sin hand i fatet,  men gitter icke föra den åter till munnen.Ords. 26,15.

اَلْكَسْلاَنُ يُخْفِي يَدَهُ فِي الصَّحْفَةِ، وَأَيْضًا إِلَى فَمِهِ لاَ يَرُدُّهَا.

 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok;  och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.Ords. 21,11.

اِضْرِبِ الْمُسْتَهْزِئَ فَيَتَذَكَّى الأَحْمَقُ، وَوَبِّخْ فَهِيمًا فَيَفْهَمَ مَعْرِفَةً.

 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder,  han är en vanartig och skändlig son.Ords. 20,20.

الْمُخَرِّبُ أَبَاهُ وَالطَّارِدُ أُمَّهُ هُوَ ابْنٌ مُخْزٍ وَمُخْجِلٌ.

 Min son, om du icke vill höra tuktan,  så far du vilse från de ord som giva kunskap.Ords. 23,12.

كُفَّ يَا ابْنِي عَنِ اسْتِمَاعِ التَّعْلِيمِ لِلضَّلاَلَةِ عَنْ كَلاَمِ الْمَعْرِفَةِ.

 Ett ont vittne bespottar vad rätt är,  och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

اَلشَّاهِدُ اللَّئِيمُ يَسْتَهْزِئُ بِالْحَقِّ، وَفَمُ الأَشْرَارِ يَبْلَعُ الإِثْمَ.

 Straffdomar ligga redo för bespottarna  och slag för dårarnas rygg.Ords. 10,13. 20,30. 26,3

اَلْقِصَاصُ مُعَدٌّ لِلْمُسْتَهْزِئِينَ، وَالضَّرْبُ لِظَهْرِ الْجُهَّالِ.