Job 6

Então Jó, respondendo, disse:

Då tog Job till orda och sade:

Oxalá de fato se pesasse a minhá magoa, e juntamente na balança se pusesse a minha calamidade!

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

Pois, na verdade, seria mais pesada do que a areia dos mares; por isso é que as minhas palavras têm sido temerárias.

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

Porque as flechas do Todo-Poderoso se cravaram em mim, e o meu espírito suga o veneno delas; os terrores de Deus se arregimentam contra mim.

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Zurrará o asno montês quando tiver erva? Ou mugirá o boi junto ao seu pasto?:

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Pode se comer sem sal o que é insípido? Ou há gosto na clara do ovo?

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

Nessas coisas a minha alma recusa tocar, pois são para mim qual comida repugnante.

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

Quem dera que se cumprisse o meu rogo, e que Deus me desse o que anelo!

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

Que fosse do agrado de Deus esmagar-me; que soltasse a sua mão, e me exterminasse!

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Isto ainda seria a minha consolação, e exultaria na dor que não me poupa; porque não tenho negado as palavras do Santo.

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Qual é a minha força, para que eu espere? Ou qual é o meu fim, para que me porte com paciência?

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

É a minha força a força da pedra? Ou é de bronze a minha carne?

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

Na verdade não há em mim socorro nenhum. Não me desamparou todo o auxílio eficaz?

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

Ao que desfalece devia o amigo mostrar compaixão; mesmo ao que abandona o temor do Todo-Poderoso.

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Meus irmãos houveram-se aleivosamente, como um ribeiro, como a torrente dos ribeiros que passam,

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

os quais se turvam com o gelo, e neles se esconde a neve;

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

no tempo do calor vão minguando; e quando o calor vem, desaparecem do seu lugar.

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

As caravanas se desviam do seu curso; sobem ao deserto, e perecem.

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

As caravanas de Tema olham; os viandantes de Sabá por eles esperam.

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Ficam envergonhados por terem confiado; e, chegando ali, se confundem.

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

Agora, pois, tais vos tornastes para mim; vedes a minha calamidade e temeis.

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Acaso disse eu: Dai-me um presente? Ou: Fazei-me uma oferta de vossos bens?

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

Ou: Livrai-me das mãos do adversário? Ou: Resgatai-me das mãos dos opressores?

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

Ensinai-me, e eu me calarei; e fazei-me entender em que errei.

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Quão poderosas são as palavras da boa razão! Mas que é o que a vossa arguição reprova?

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Acaso pretendeis reprovar palavras, embora sejam as razões do desesperado como vento?

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Até quereis lançar sortes sobre o órfão, e fazer mercadoria do vosso amigo.

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

Agora, pois, por favor, olhai para, mim; porque de certo à vossa face não mentirei.

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Mudai de parecer, peço-vos, não haja injustiça; sim, mudai de parecer, que a minha causa é justa.

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Há iniquidade na minha língua? Ou não poderia o meu paladar discernir coisas perversas?

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?