Job 7

Porventura não tem o homem duro serviço sobre a terra? E não são os seus dias como os do jornaleiro?
 En stridsmans liv lever ju människan på jorden,  och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
Como o escravo que suspira pela sombra, e como o jornaleiro que espera pela sua paga,
 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga,  lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
assim se me deram meses de escassez, e noites de aflição se me ordenaram.
 Så har jag fått till arvedel månader av elände;  nätter av vedermöda hava blivit min lott.
Havendo-me deitado, digo: Quando me levantarei? Mas comprida é a noite, e farto-me de me revolver na cama até a alva.
 Så snart jag har lagt mig, är min fråga:  »När skall jag då få stå upp?»  Ty aftonen synes mig så lång;  jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
A minha carne se tem vestido de vermes e de torrões de pó; a minha pele endurece, e torna a rebentar-se.
 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp,  med en skorpa lik jord;  min hud skrymper samman och faller sönder.
Os meus dias são mais velozes do que a lançadeira do tecelão, e chegam ao fim sem esperança.
 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole;  de försvinna utan något hopp.
Lembra-te de que a minha vida é um sopro; os meus olhos não tornarão a ver o bem.
 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt,  att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
Os olhos dos que agora me veem não me verão mais; os teus olhos estarão sobre mim, mas não serei mais.
 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig;  bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
Tal como a nuvem se desfaz e some, aquele que desce à sepultura nunca tornará a subir.
 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort,  så är den som har farit ned i dödsriket;  han kommer ej åter upp därifrån.
Nunca mais tornará à sua casa, nem o seu lugar o conhecerá mais.
 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus,  och hans plats vet icke av honom mer.
Por isso não reprimirei a minha boca; falarei na angústia do meu espírito, queixar-me-ei na amargura da minha alma.
 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun,  jag vill taga till orda i min andes ångest,  jag vill klaga i min själs bedrövelse.
Sou eu o mar, ou um monstro marinho, para que me ponhas uma guarda?
 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder,  så att du måste sätta ut vakt mot mig?
Quando digo: Confortar-me-á a minha cama, meu leito aliviará a minha queixa,
 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig,  att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
então me espantas com sonhos, e com visões me atemorizas;
 då förfärar du mig genom drömmar,  och med syner förskräcker du mig.
de modo que eu escolheria antes a estrangulação, e a morte do que estes meus ossos.
 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd,  hellre dö än vara blott knotor!
A minha vida abomino; não quero viver para sempre; retira-te de mim, pois os meus dias são vaidade.
 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv.  Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
Que é o homem, para que tanto o engrandeças, e ponhas sobre ele o teu pensamento,
 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne,  aktar på henne så noga,
e cada manhã o visites, e cada momento o proves?
 synar henne var morgon,  prövar henne vart ögonblick?
Até quando não apartarás de mim a tua vista, nem me largarás, até que eu possa engolir a minha saliva?
 Huru länge skall det dröja,  innan du vänder din blick ifrån mig,  lämnar mig i fred ett litet andetag?
Se peco, que te faço a ti, ó vigia dos homens? Por que me fizeste alvo dos teus dardos? Por que a mim mesmo me tornei pesado?
 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig,  du människornas bespejare?  Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp  och låtit mig bliva en börda för mig själv?
Por que me não perdoas a minha transgressão, e não tiras a minha iniquidade? Pois agora me deitarei no pó; tu me buscarás, porém eu não serei mais.
 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse,  icke tillgiva mig min missgärning?  Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet;  om du söker efter mig, så är jag icke mer.