Job 28

He rua hoki to te hiriwa e puta mai ai, he wahi ano to te koura e whakarewaina ai.

 Silvret har ju sin gruva,  sin fyndort har guldet, som man renar;

He mea tango mai te rino no roto i te whenua; no te kamaka te parahi, he mea whakarewa.

 järn hämtas upp ur jorden,  och stenar smältas till koppar.

E whakatakotoria ana e te tangata he mutunga mai mo te pouri, e rapua ana e ia ki te tino tutukitanga atu nga kohatu o te pouri, o te atarangi o te mate.

 Man sätter då gränser för mörkret,  och rannsakar ned till yttersta djupet,

E pakaruhia mai ana e ia he rua i ko ake o nga nohoanga tangata; kua wareware ratou i te waewae e haere ana; he tawhiti i te tangata to ratou tarenga, e piu atu ana, e piu ana mai.

 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare,  där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot,  där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

Ko te whenua, e puta mai ana he taro i roto i a ia: a e hurihia ake ana a raro iho ano he ahi.

 Ovan ur jorden uppväxer bröd,  men därnere omvälves den såsom av eld.

Hei wahi mo nga hapira ona kohatu, he puehu koura ano tona.

 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste,  guldmalm hämtar man ock där.

He ara tena kahore i mohiotia e te manu, kiano i kitea e te kanohi o te whatura.

 Stigen ditned är ej känd av örnen,  och falkens öga har ej utspanat den;

Kahore nga kirehe whakahi kia takahi i taua ara kahore hoki a reira kia haerea e te raiona tutu.

 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur,  intet lejon har gått därfram.

E pa atu ana tona ringa ki te kiripaka; hurihia ake e ia nga take o nga maunga.

 Ja, där bär man hand på hårda stenen;  bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

E tapahia ana e ia he awa i roto i nga kamaka, a e kite ana tona kanohi i nga mea utu nui katoa.

 In i klipporna bryter man sig gångar,  där ögat får se allt vad härligt är.

E herea ana e ia nga awa kei maturuturu; e whakaputa mai ana hoki i nga mea ngaro ki te marama.

 Vattenådror täppas till och hindras att gråta.  Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

E kitea ia ki hea te whakaaro nui? kei hea hoki te wahi o te mohio?

 Men visheten, var finnes hon,  och var har förståndet sin boning?

E kore te tangata e mohio ki tona utu, e kore ano taua hanga e kitea ki te whenua o te ora.

 Priset för henne känner ingen människa;  hon står ej att finna i de levandes land.

E ki ake ana te rire, Kahore i ahau; e ki mai ana hoki te moana, Kahore i ahau.

 Djupet säger: »Hon är icke här»,  och havet säger: »Hos mig är hon icke.»

E kore e hokona ki te koura, e kore ano hoki e taea te pauna te hiriwa hei utu mona.

 Hon köper icke för ädlaste metall,  med silver gäldas ej hennes värde.

E kore e taea te whakarite ki te koura o Opira, ki te onika utu nui, ki te hapira.

 Hon väges icke upp med guld från Ofir,  ej med dyrbar onyx och safir.

E kore e rite te koura, te kohatu piata ki a ia: e kore e hokona ki nga oko koura parakore.

 Guld och glas kunna ej liknas vid henne;  hon får ej i byte mot gyllene klenoder.

E kore e whakahuatia te kaoa, nga peara ranei; hira ake hoki te utu o te whakaaro nui i to te rupi.

 Koraller och kristall må icke ens nämnas;  svårare är förvärva vishet än pärlor.

E kore te topaha o Etiopia e rite ki a ia, e kore e tau te koura parakore hei utu.

 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne;  hon väges icke upp med renaste guld.

Ka haere mai ra i hea te whakaaro nui? Kei hea te wahi o te matau?

 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon,  och var har förståndet sin boning?

He mea huna atu na hoki i nga kanohi o nga mea ora katoa, ngaro rawa i nga manu o te rangi.

 Förborgad är hon för alla levandes ögon,  för himmelens fåglar är hon fördold;

E ki ake ana te whakangaromanga raua ko te mate, i hakiri o maua taringa ki tona rongo.

 avgrunden och döden giva till känna;  »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»

E mohio ana te Atua ki tona ara, kua kite ano ia i tona wahi.

 Gud, han är den som känner vägen till henne,  han är den som vet var hon har sin boning.

E titiro ana hoki ia ki nga pito o te whenua, e kite ana ia i nga mea i raro i te rangi, a puta noa;

 Ty han förmår skåda till jordens ändar,  allt vad som finnes under himmelen ser han.

E mea ana i te whakataimaha mo te hau; ae, e mehua ana ia i nga wai ki te mehua.

 När han mätte ut åt vinden dess styrka  och avvägde vattnen efter mått,

I a ia e whakatakoto ana i te tikanga mo te ua, i te huarahi mo te uira o te whatitiri,

 när han stadgade en lag för regnet  och en väg för tordönets stråle,

Ka kitea e ia i reira, a whakapuakina mai ana; i whakaukia e ia, a ata rapua ana e ia.

 då såg han och uppenbarade henne,  då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.

A ka mea ia ki te tangata, Na, ko te wehi ki te Ariki, ko te whakaaro nui tena; a ko te mawehe atu i te kino, koia te matauranga.

 Och till människorna sade han så:  »Se Herrens fruktan, det är vishet,  och att fly det onda är förstånd.»