Job 17

My breath is corrupt, my days are extinct, the graves are ready for me.

 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut,  bland gravar får jag min lott.

Are there not mockers with me? and doth not mine eye continue in their provocation?

 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri,  och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

Lay down now, put me in a surety with thee; who is he that will strike hands with me?

 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv;  vilken annan vill giva mig sitt handslag?

For thou hast hid their heart from understanding: therefore shalt thou not exalt them.

 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd,  därför skall du icke låta dem triumfera.

He that speaketh flattery to his friends, even the eyes of his children shall fail.

 Den som förråder sina vänner till plundring,  på hans barn skola ögonen försmäkta.

He hath made me also a byword of the people; and aforetime I was as a tabret.

 Jag är satt till ett ordspråk bland folken;  en man som man spottar i ansiktet är jag.

Mine eye also is dim by reason of sorrow, and all my members are as a shadow.

 Därför är mitt öga skumt av grämelse,  och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

Upright men shall be astonied at this, and the innocent shall stir up himself against the hypocrite.

 De redliga häpna över sådant,  och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

The righteous also shall hold on his way, and he that hath clean hands shall be stronger and stronger.

 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg,  och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

But as for you all, do ye return, and come now: for I cannot find one wise man among you.

 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt,  jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

My days are past, my purposes are broken off, even the thoughts of my heart.

 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer,  vad som var mitt hjärtas begär.

They change the night into day: the light is short because of darkness.

 Men natten vill man göra till dag,  ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

If I wait, the grave is mine house: I have made my bed in the darkness.

 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning,  i mörkret skall jag bädda mitt läger;

I have said to corruption, Thou art my father: to the worm, Thou art my mother, and my sister.

 till graven måste jag säga: »Du är min fader»,  till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

And where is now my hope? as for my hope, who shall see it?

 Vad bliver då av mitt hopp,  ja, mitt hopp, vem får skåda det?

They shall go down to the bars of the pit, when our rest together is in the dust.

 Till dödsrikets bommar far det ned,  då jag nu själv går till vila i stoftet.