Job 16

Then Job answered and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
I have heard many such things: miserable comforters are ye all.
 Över nog har jag fått höra av sådant;  usla tröstare ären I alla.
Shall vain words have an end? or what emboldeneth thee that thou answerest?
 Är det nu slut på detta tal i vädret,  eller eggar dig ännu något till gensvar?
I also could speak as ye do: if your soul were in my soul's stead, I could heap up words against you, and shake mine head at you.
 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I;  ja, jag ville att I voren i mitt ställe!  Då kunde jag hopsätta ord mot eder  och skaka mot eder mitt huvud till hån.
But I would strengthen you with my mouth, and the moving of my lips should asswage your grief.
 Med munnen kunde jag då styrka eder  och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
Though I speak, my grief is not asswaged: and though I forbear, what am I eased?
 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga;  och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
But now he hath made me weary: thou hast made desolate all my company.
 Nej, nu har all min kraft blivit tömd;  du har ju förött hela mitt hus.
And thou hast filled me with wrinkles, which is a witness against me: and my leanness rising up in me beareth witness to my face.
 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd;  min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
He teareth me in his wrath, who hateth me: he gnasheth upon me with his teeth; mine enemy sharpeneth his eyes upon me.
 I vrede söndersliter och ansätter man mig,  man biter sina tänder samman emot mig;  ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
They have gaped upon me with their mouth; they have smitten me upon the cheek reproachfully; they have gathered themselves together against me.
 Man iar upp munnen mot mig,  smädligt slår man mig på mina kinder;  alla rota sig tillsammans emot mig.
God hath delivered me to the ungodly, and turned me over into the hands of the wicked.
 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor  och kastar mig i de ogudaktigas händer.
I was at ease, but he hath broken me asunder: he hath also taken me by my neck, and shaken me to pieces, and set me up for his mark.
 Jag satt i god ro, då krossade han mig;  han grep mig i nacken och slog mig i smulor.  Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
His archers compass me round about, he cleaveth my reins asunder, and doth not spare; he poureth out my gall upon the ground.
 från alla sidor träffa mig hans pilar,  han genomborrar mina njurar utan förskoning,  min galla gjuter han ut på jorden.
He breaketh me with breach upon breach, he runneth upon me like a giant.
 Han bryter ned mig med stöt på stöt,  han stormar emot mig såsom en kämpe.
I have sewed sackcloth upon my skin, and defiled my horn in the dust.
 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud,  och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
My face is foul with weeping, and on my eyelids is the shadow of death;
 Mitt anlete är glödande rött av gråt,  och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
Not for any injustice in mine hands: also my prayer is pure.
 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer,  och fastän min bön är ren!
O earth, cover not thou my blood, and let my cry have no place.
 Du jord, överskyl icke mitt blod,  och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
Also now, behold, my witness is in heaven, and my record is on high.
 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,  och i höjden den som skall tala för mig.
My friends scorn me: but mine eye poureth out tears unto God.
 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje,  därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
O that one might plead for a man with God, as a man pleadeth for his neighbour!
 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud  och åt ett människobarn mot dess nästa.
When a few years are come, then I shall go the way whence I shall not return.
 Ty få äro de år som skola upprinna,  innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.