Ecclesiastes 7

Una buona reputazione val meglio dell’olio odorifero; e il giorno della morte, meglio del giorno della nascita.

Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?                  Predikaren, 7 Kapitlet            Sorg och glädje, rättfärdighet och         orättfärdighet, vishet, kvinnors ondska                           m. m.

E’ meglio andare in una casa di duolo, che andare in una casa di convito; poiché là è la fine d’ogni uomo, e colui che vive vi porrà mente.

 Bättre är gott namn än god salva,  och bättre är dödens dag än födelsedagen.

La tristezza val meglio del riso; poiché quando il viso è mesto, il cuore diventa migliore.

 Bättre än att gå i gästabudshus  är det att gå i sorgehus;  ty där är änden för alla människor,  och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

Il cuore del savio è nella casa del duolo; ma il cuore degli stolti è nella casa della gioia.

 Bättre är grämelse än löje,  ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

Meglio vale udire la riprensione del savio, che udire la canzone degli stolti.

 De visas hjärtan äro i sorgehus,  och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

Poiché qual è lo scoppiettio de’ pruni sotto una pentola, tal è il riso dello stolto. Anche questo è vanità.

 Bättre är att höra förebråelser av en vis man  än att få höra sång av dårar.

Certo, l’oppressione rende insensato il savio, e il dono fa perdere il senno.

 Ty såsom sprakandet av törne under grytan,  så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Meglio vale la fine d’una cosa, che il suo principio; e lo spirito paziente val meglio dello spirito altero.

 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre,  och mutor fördärva hjärtat.

Non t’affrettare a irritarti nello spirito tuo, perché l’irritazione riposa in seno agli stolti.

 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse;  bättre är en tålmodig man än en högmodig.

Non dire: "Come mai i giorni di prima eran migliori di questi?" poiché non è per sapienza che tu chiederesti questo.

 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig,  ty grämelse bor i dårars bröst.

La sapienza è buona quanto un’eredità, e anche di più, per quelli che vedono il sole.

Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.

Poiché la sapienza offre un riparo, come l’offre il danaro; ma l’eccellenza della scienza sta in questo, che la sapienza fa vivere quelli che la possiedono.

Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

Considera l’opera di Dio; chi potrà raddrizzare ciò che egli ha ricurvo?

Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Nel giorno della prosperità godi del bene, e nel giorno dell’avversità rifletti. Dio ha fatto l’uno come l’altro, affinché l’uomo non scopra nulla di ciò che sarà dopo di lui.

Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

Io ho veduto tutto questo nei giorni della mia vanità. V’è tal giusto che perisce per la sua giustizia, e v’è tal empio che prolunga la sua vita con la sua malvagità.

Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

Non esser troppo giusto, e non ti far savio oltremisura; perché ti distruggeresti?

Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

Non esser troppo empio, né essere stolto; perché morresti tu prima del tempo?

Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

E’ bene che tu t’attenga fermamente a questo, e che tu non ritragga la mano da quello; poiché chi teme Iddio evita tutte queste cose.

Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

La sapienza dà al savio più forza che non facciano dieci capi in una città.

Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

Certo, non v’è sulla terra alcun uomo giusto che faccia il bene e non pecchi mai.

Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

Non porre dunque mente a tutte le parole che si dicono, per non sentirti maledire dal tuo servo;

Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

poiché il tuo cuore sa che sovente anche tu hai maledetto altri.

Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

Io ho esaminato tutto questo con sapienza. Ho detto: "Voglio acquistare sapienza"; ma la sapienza è rimasta lungi da me.

Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

Una cosa ch’è tanto lontana e tanto profonda chi la potrà trovare?

Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.

Io mi sono applicato nel cuor mio a riflettere, a investigare, a cercare la sapienza e la ragion delle cose, e a riconoscere che l’empietà è una follia e la stoltezza una pazzia;

Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

e ho trovato una cosa più amara della morte: la donna ch’è tutta tranelli, il cui cuore non è altro che reti, e le cui mani sono catene; colui ch’è gradito a Dio le sfugge, ma il peccatore riman preso da lei.

När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

Ecco, questo ho trovato, dice l’Ecclesiaste, dopo aver esaminato le cose una ad una per afferrarne la ragione;

då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

ecco quello che l’anima mia cerca ancora, senza ch’io l’abbia trovato: un uomo fra mille, l’ho trovato, ma una donna fra tutte, non l’ho trovata.

Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

Questo soltanto ho trovato: che Dio ha fatto l’uomo retto, ma gli uomini hanno cercato molti sotterfugi.

Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. [ (Ecclesiastes 7:30) Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder. ]