Job 7

הלא צבא לאנוש על ארץ וכימי שכיר ימיו׃

 En stridsmans liv lever ju människan på jorden,  och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

כעבד ישאף צל וכשכיר יקוה פעלו׃

 Hon är lik en träl som flämtar efter skugga,  lik en dagakarl som får bida efter sin lön.

כן הנחלתי לי ירחי שוא ולילות עמל מנו לי׃

 Så har jag fått till arvedel månader av elände;  nätter av vedermöda hava blivit min lott.

אם שכבתי ואמרתי מתי אקום ומדד ערב ושבעתי נדדים עדי נשף׃

 Så snart jag har lagt mig, är min fråga:  »När skall jag då få stå upp?»  Ty aftonen synes mig så lång;  jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.

לבש בשרי רמה וגיש עפר עורי רגע וימאס׃

 Med förruttnelsens maskar höljes min kropp,  med en skorpa lik jord;  min hud skrymper samman och faller sönder.

ימי קלו מני ארג ויכלו באפס תקוה׃

 Mina dagar fly snabbare än vävarens spole;  de försvinna utan något hopp.

זכר כי רוח חיי לא תשוב עיני לראות טוב׃

 Tänk därpå att mitt liv är en fläkt,  att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.

לא תשורני עין ראי עיניך בי ואינני׃

 Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig;  bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.

כלה ענן וילך כן יורד שאול לא יעלה׃

 Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort,  så är den som har farit ned i dödsriket;  han kommer ej åter upp därifrån.

לא ישוב עוד לביתו ולא יכירנו עוד מקמו׃

 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus,  och hans plats vet icke av honom mer.

גם אני לא אחשך פי אדברה בצר רוחי אשיחה במר נפשי׃

 Därför vill jag nu icke lägga band på min mun,  jag vill taga till orda i min andes ångest,  jag vill klaga i min själs bedrövelse.

הים אני אם תנין כי תשים עלי משמר׃

 Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder,  så att du måste sätta ut vakt mot mig?

כי אמרתי תנחמני ערשי ישא בשיחי משכבי׃

 När jag hoppas att min bädd skall trösta mig,  att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,

וחתתני בחלמות ומחזינות תבעתני׃

 då förfärar du mig genom drömmar,  och med syner förskräcker du mig.

ותבחר מחנק נפשי מות מעצמותי׃

 Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd,  hellre dö än vara blott knotor!

מאסתי לא לעלם אחיה חדל ממני כי הבל ימי׃

 Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv.  Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.

מה אנוש כי תגדלנו וכי תשית אליו לבך׃

 Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne,  aktar på henne så noga,

ותפקדנו לבקרים לרגעים תבחננו׃

 synar henne var morgon,  prövar henne vart ögonblick?

כמה לא תשעה ממני לא תרפני עד בלעי רקי׃

 Huru länge skall det dröja,  innan du vänder din blick ifrån mig,  lämnar mig i fred ett litet andetag?

חטאתי מה אפעל לך נצר האדם למה שמתני למפגע לך ואהיה עלי למשא׃

 Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig,  du människornas bespejare?  Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp  och låtit mig bliva en börda för mig själv?

ומה לא תשא פשעי ותעביר את עוני כי עתה לעפר אשכב ושחרתני ואינני׃

 Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse,  icke tillgiva mig min missgärning?  Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet;  om du söker efter mig, så är jag icke mer.