Job 17

רוחי חבלה ימי נזעכו קברים לי׃

 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut,  bland gravar får jag min lott.

אם לא התלים עמדי ובהמרותם תלן עיני׃

 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri,  och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

שימה נא ערבני עמך מי הוא לידי יתקע׃

 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv;  vilken annan vill giva mig sitt handslag?

כי לבם צפנת משכל על כן לא תרמם׃

 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd,  därför skall du icke låta dem triumfera.

לחלק יגיד רעים ועיני בניו תכלנה׃

 Den som förråder sina vänner till plundring,  på hans barn skola ögonen försmäkta.

והצגני למשל עמים ותפת לפנים אהיה׃

 Jag är satt till ett ordspråk bland folken;  en man som man spottar i ansiktet är jag.

ותכה מכעש עיני ויצרי כצל כלם׃

 Därför är mitt öga skumt av grämelse,  och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

ישמו ישרים על זאת ונקי על חנף יתערר׃

 De redliga häpna över sådant,  och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

ויאחז צדיק דרכו וטהר ידים יסיף אמץ׃

 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg,  och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

ואולם כלם תשבו ובאו נא ולא אמצא בכם חכם׃

 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt,  jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

ימי עברו זמתי נתקו מורשי לבבי׃

 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer,  vad som var mitt hjärtas begär.

לילה ליום ישימו אור קרוב מפני חשך׃

 Men natten vill man göra till dag,  ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

אם אקוה שאול ביתי בחשך רפדתי יצועי׃

 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning,  i mörkret skall jag bädda mitt läger;

לשחת קראתי אבי אתה אמי ואחתי לרמה׃

 till graven måste jag säga: »Du är min fader»,  till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

ואיה אפו תקותי ותקותי מי ישורנה׃

 Vad bliver då av mitt hopp,  ja, mitt hopp, vem får skåda det?

בדי שאל תרדנה אם יחד על עפר נחת׃

 Till dödsrikets bommar far det ned,  då jag nu själv går till vila i stoftet.