Job 16

ויען איוב ויאמר׃
Därefter tog Job till orda och sade:
שמעתי כאלה רבות מנחמי עמל כלכם׃
 Över nog har jag fått höra av sådant;  usla tröstare ären I alla.
הקץ לדברי רוח או מה ימריצך כי תענה׃
 Är det nu slut på detta tal i vädret,  eller eggar dig ännu något till gensvar?
גם אנכי ככם אדברה לו יש נפשכם תחת נפשי אחבירה עליכם במלים ואניעה עליכם במו ראשי׃
 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I;  ja, jag ville att I voren i mitt ställe!  Då kunde jag hopsätta ord mot eder  och skaka mot eder mitt huvud till hån.
אאמצכם במו פי וניד שפתי יחשך׃
 Med munnen kunde jag då styrka eder  och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
אם אדברה לא יחשך כאבי ואחדלה מה מני יהלך׃
 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga;  och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
אך עתה הלאני השמות כל עדתי׃
 Nej, nu har all min kraft blivit tömd;  du har ju förött hela mitt hus.
ותקמטני לעד היה ויקם בי כחשי בפני יענה׃
 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd;  min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
אפו טרף וישטמני חרק עלי בשניו צרי ילטוש עיניו לי׃
 I vrede söndersliter och ansätter man mig,  man biter sina tänder samman emot mig;  ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
פערו עלי בפיהם בחרפה הכו לחיי יחד עלי יתמלאון׃
 Man iar upp munnen mot mig,  smädligt slår man mig på mina kinder;  alla rota sig tillsammans emot mig.
יסגירני אל אל עויל ועל ידי רשעים ירטני׃
 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor  och kastar mig i de ogudaktigas händer.
שלו הייתי ויפרפרני ואחז בערפי ויפצפצני ויקימני לו למטרה׃
 Jag satt i god ro, då krossade han mig;  han grep mig i nacken och slog mig i smulor.  Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
יסבו עלי רביו יפלח כליותי ולא יחמול ישפך לארץ מררתי׃
 från alla sidor träffa mig hans pilar,  han genomborrar mina njurar utan förskoning,  min galla gjuter han ut på jorden.
יפרצני פרץ על פני פרץ ירץ עלי כגבור׃
 Han bryter ned mig med stöt på stöt,  han stormar emot mig såsom en kämpe.
שק תפרתי עלי גלדי ועללתי בעפר קרני׃
 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud,  och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
פני חמרמרה מני בכי ועל עפעפי צלמות׃
 Mitt anlete är glödande rött av gråt,  och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
על לא חמס בכפי ותפלתי זכה׃
 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer,  och fastän min bön är ren!
ארץ אל תכסי דמי ואל יהי מקום לזעקתי׃
 Du jord, överskyl icke mitt blod,  och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
גם עתה הנה בשמים עדי ושהדי במרומים׃
 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,  och i höjden den som skall tala för mig.
מליצי רעי אל אלוה דלפה עיני׃
 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje,  därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
ויוכח לגבר עם אלוה ובן אדם לרעהו׃
 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud  och åt ett människobarn mot dess nästa.
כי שנות מספר יאתיו וארח לא אשוב אהלך׃
 Ty få äro de år som skola upprinna,  innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.