Psalms 44

(Til sangmesteren. Af Koras sønner. En maskil.) Gud, vi har hørt det med egne ører, vore Fædre har fortalt os derom; du øved en Dåd i deres Dage, i Fortids Dage med din Hånd;

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Folk drev du bort, men plantede hine, Folkeslag knuste du, men dem lod du brede sig;

 Gud, med våra öron hava vi hört,      våra fäder hava förtäljt därom för oss:  om den gärning du gjorde i deras dagar,  i forntidens dagar.

thi de fik ej Landet i Eje med Sværdet, det var ej deres Arm, der gav dem Sejr, men det var din højre, din Arm og dit Ansigts Lys, thi du havde dem kær.

 Det var du som med din hand  utrotade hedningarna, men planterade dem;  du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Du, du er min Konge, min Gud, som sender Jakob Sejr.

 Ty icke med sitt svärd intogo de landet,  och deras egen arm gav dem icke seger,  utan din högra hand och din arm  och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Ved dig nedstøder vi Fjenden, Modstanderne træder vi ned i dit Navn;

 Du, densamme, är min konung, o Gud;  så tillsäg nu Jakob seger.

thi ej på min Bue stoler jeg, mit Sværd kan ikke give mig Sejr;

 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner  och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

men du gav os Sejr over Fjenden, du lod vore Avindsmænd blive til Skamme.

 Ty icke på min båge förlitar jag mig,  och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Vi roser os altid af Gud, dit Navn vil vi love for evigt. - Sela.

 nej, du giver oss seger över våra ovänner,  och dem som hata oss låter du komma på skam.

Dog har du forstødt os, gjort os til Spot, du drager ej med vore Hære;

 Gud lova vi alltid,  och ditt namn prisa vi evinnerligen.  Sela.

du lader os vige for Fjenden, vore Avindsmænd tager sig Bytte;

 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd,  och du drager icke ut med våra härar.

du har givet os hen som Slagtekvæg, og strøet os ud mellem Folkene,

 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen,  och de som hata oss taga sig byte.

dit Folk har du solgt til Spotpris, vandt ikke Rigdom ved Salget.

 Du låter oss bliva uppätna såsom får,  och bland hedningarna han du förstrött oss.

Til Hån for Naboer gør du os, til Spot og Spe for Grander,

 Du säljer ditt folk för ett ringa pris,  stor är icke den vinst du har gjort därpå.

du gør os til Mundheld blandt Folkene, lader Folkeslagene ryste på Hovedet ad os.

 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar,  till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Min Skændsel er mig altid i Tanke, og Skam bedækker mit Åsyn

 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna,  du låter folken skaka huvudet åt oss.

for spottende, hånende Tale, for Fjendens og den hævngerriges Blikke.

 Hela dagen är min smälek inför mig,  och blygsel höljer mitt ansikte,

Alt det kom over os, skønt vi glemte dig ikke, sveg ikke heller din Pagt!

 när jag hör smädarens och lastarens tal,  när jag ser fienden och den hämndgirige.

Vort Hjerte veg ikke fra dig, vore Skridt forlod ej din Vej.

 Allt detta har kommit över oss,  och vi hava dock icke förgätit dig,  ej heller svikit ditt förbund.

Dog knuste du os, hvor Sjakalerne bor, og indhylled os i Mørke.

 Våra hjärtan avföllo icke,  och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Havde vi glemt vor Guds Navn, bredt Hænderne ud mod en fremmed Gud,

 så att du därför har krossat oss i schakalers land  och övertäckt oss med dödsskugga.

vilde Gud ej opspore det? Han kender jo Hjerternes Løn dom

 Om vi hade förgätit vår Guds namn  och uträckt våra händer till en främmande gud,

nej, for din Skyld dræbes vi Dagen lang og regnes som Slagtekvæg!

 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det,  han som känner hjärtats lönnligheter?

Vågn op, hvi sover du, Herre? Bliv vågen, forstød ej for stedse!

 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen  och bliva aktade såsom slaktfår.

Hvorfor vil du skjule dit Åsyn, glemme vor Nød og Trængsel?

 Vakna upp; varför sover du, Herre?  Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Thi vor Sjæl ligger bøjet i Støvet, vort Legeme klæber ved Jorden.

 Varför döljer du ditt ansikte  och förgäter vårt lidande och trångmål?

Stå op og kom os til Hjælp, forløs os for din Miskundheds Skyld!

 Se, vår själ är nedböjd i stoftet,  vår kropp ligger nedtryckt till jorden. [ (Psalms 44:27)  Stå upp till vår hjälp,  och förlossa oss för din nåds skull. ]