Psalms 102

(Bøn af en elendig, når hans Kraft svigter, og han udøser sin Klage for HERREN.) HERRE, lyt til min bøn, lad mit råb komme til dig,

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

skjul dog ikke dit Åsyn for mig; den Dag jeg stedes i Nød, bøj da dit Øre til mig; når jeg kalder, så skynd dig og svar mig!

 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.

Thi mine Dage svinder som Røg, mine Ledemod brænder som Ild;

 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.

mit Hjerte er svedet og - visnet som Græs, thi jeg glemmer at spise mit Brød.

 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Under min Stønnen klæber mine Ben til Huden;

 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.

jeg ligner Ørkenens Pelikan, er blevet som Uglen på øde Steder;

 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.

om Natten ligger jeg vågen og jamrer så ensom som Fugl på Taget;

 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.

mine Fjender håner mig hele Dagen; de der spotter mig, sværger ved mig.

 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.

Thi Støv er mit daglige Brød, jeg blander min Drik med Tårer

 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

over din Harme og Vrede, fordi du tog mig og slængte mig bort;

 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,

mine Dage hælder som Skyggen, som Græsset visner jeg hen.

 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Men du troner evindelig, HERRE, du ihukommes fra Slægt til Slægt;

 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.

du vil rejse dig og forbarme dig over Zion, når Nådens Tid, når Timen er inde;

 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.

thi dine Tjenere elsker dets Sten og ynkes over dets Grushobe.

 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.

Og HERRENs Navn skal Folkene frygte, din Herlighed alle Jordens Konger;

 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.

thi HERREN opbygger Zion, han lader sig se i sin Herlighed;

 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,

han vender sig til de hjælpeløses Bøn, lader ej deres Bøn uænset.

 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;

For Efterslægten skal det optegnes, af Folk, der skal fødes, skal prise HERREN;

 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.

thi han ser ned fra sin hellige Højsal, HERREN skuer ned fra Himmel til Jord

 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,

for at høre de fangnes Stønnen og give de dødsdømte Frihed,

 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,

at HERRENs Navn kan forkyndes i Zion, hans - Pris i Jerusalem,

 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,

når Folkeslag og Riger til Hobe samles for at tjene HERREN.

 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,

Han lammed min Kraft på Vejen, forkorted mit Liv.

 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.

Jeg siger: Min Gud, tag mig ikke bort i Dagenes Hælvt! Dine År er fra Slægt til Slægt.

 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.

Du grundfæsted fordum Jorden, Himlene er dine Hænders Værk;

 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.

de falder, men du består, alle slides de op som en Klædning;

 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:

som Klæder skifter du dem; de skiftes, men du er den samme, og dine År får aldrig Ende!

 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Dine Tjeneres Børn fæster Bo, deres Sæd skal bestå for dit Åsyn.

 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]