Ecclesiastes 7

Godt Navn er bedre end ypperlig Salve, Dødsdag bedre end Fødselsdag;

Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?                  Predikaren, 7 Kapitlet            Sorg och glädje, rättfärdighet och         orättfärdighet, vishet, kvinnors ondska                           m. m.

bedre at gå til et Sørgehus end at gå til et Gildehus; thi hist er alle Menneskers Ende, og de levende bør tage det til Hjerte

 Bättre är gott namn än god salva,  och bättre är dödens dag än födelsedagen.

Bedre Græmmelse end Latter, thi er Minerne mørke, har Hjertet det godt.

 Bättre än att gå i gästabudshus  är det att gå i sorgehus;  ty där är änden för alla människor,  och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

De vises Hjerte er i Sørgehuset. Tåbernes Hjerte i Glædeshuset.

 Bättre är grämelse än löje,  ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

Bedre at høre på Vismands Skænd end at høre på Tåbers Sang.

 De visas hjärtan äro i sorgehus,  och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

Som Tjørnekvistes Knitren under Gryden er Tåbers Latter; også det er Tomhed.

 Bättre är att höra förebråelser av en vis man  än att få höra sång av dårar.

Thi uredelig Vinding gør Vismand til Dåre, og Stikpenge ødelægger Hjertet.

 Ty såsom sprakandet av törne under grytan,  så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

En Sags Udgang er bedre end dens Indgang, Tålmod er bedre end Hovmod.

 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre,  och mutor fördärva hjärtat.

Vær ikke hastig i dit Sind til at græmmes, thi Græmmelse bor i Tåbers Bryst.

 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse;  bättre är en tålmodig man än en högmodig.

Spørg ikke: "Hvoraf kommer det, at de gamle Dage var bedre end vore?" Thi således spørger du ikke med Visdom.

 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig,  ty grämelse bor i dårars bröst.

Bedre er Visdom end Arv, en Fordel for dem, som skuer Solen;

Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.

thi Visdom skygger, som Penge skygger, men Kundskabs Fortrin er dette, at Visdom holder sin Mand i Live.

Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

Se på Guds Værk! Hvo kan rette, hvad han har gjort kroget?

Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Vær ved godt Mod på den gode Dag og indse på den onde Dag, at Gud skabte denne såvel som hin, for at Mennesket ikke skal finde noget efter sig.

Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

Begge Dele så jeg i mine tomme Dage: Der er retfærdige, som omkommer i deres Retfærdighed, og der er gudløse, som lever længe i deres Ondskab.

Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

Vær ikke alt for retfærdig og te dig ikke overvættes viis; hvorfor vil du ødelægge dig selv?

Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

Vær ikke alt for gudløs og vær ingen Dåre; hvorfor vil du dø i Utide?

Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

Det bedste er, at du fastholder det ene og ikke slipper det andet; thi den, der frygter Gud, vil undgå begge Farer.

Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

Visdom gør Vismand stærkere end ti Magthavere i Byen.

Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

Thi intet Menneske er så retfærdigt på Jorden, at han kun gør gode Gerninger og aldrig synder.

Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

Giv ikke Agt på alle de Ord, Folk siger, at du ikke skal høre din Træl forbande dig;

Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

thi du ved med dig selv, at også du mange Gange har forbandet andre.

Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

Alt dette ransagede jeg med Visdom; jeg tænkte: "Jeg vil vorde viis." Men Visdom holdt sig langt fra mig;

Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

Tingenes Grund er langt borte, så dyb, så dyb; hvem kan finde den?

Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.

Jeg tog mig for at vende min Hu til Kundskab og Granskning og til at søge efter Visdom og sikker Viden og til at kende, at Gudløshed er Tåbelighed, Dårskab Vanvid.

Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

Og beskere end Døden fandt jeg Kvinden, thi hun er et Fangegarn; hendes Hjerfe er et Net og hendes Arme Lænker. Den, som er Gud kær, undslipper hende, men Synderen bliver hendes Fange.

När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

Se, det fandt jeg ud, sagde Prædikeren, ved at lægge det ene til det andet for at drage min Slutning.

då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

Hvad min Sjæl stadig søgte, men ikke fandt, er dette: Een Mand fandt jeg blandt tusind, men en Kvinde fandt jeg ikke i hele Flokken.

Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

Dog se, det fandt jeg, at Gud har skabt Menneskene, som de bør være; men de har så mange sære Ting for.

Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. [ (Ecclesiastes 7:30) Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder. ]