Proverbs 13

Syn moudrý přijímá cvičení otcovo, ale posměvač neposlouchá domlouvání.

 En vis son hör på sin faders tuktan,  men en bespottare hör icke på någon näpst.Ords. 10,17. 12,1. 15,5.

Z ovoce úst každý jísti bude dobré, ale duše převrácených nátisky.

 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo,  de trolösa hungra efter våld.Ords. 12,14. 18,20.

Kdo ostříhá úst svých, ostříhá duše své; kdo rozdírá rty své, setření na něj přijde.

 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv,  men den som är lösmunt kommer i olyckaOrds. 21,23. Syr. 28,26.

Žádá, a nic nemá duše lenivého, duše pak pracovitých zbohatne.

 Den late är full av lystnad, och han får dock intet,  men de idogas hunger varder rikligen mättad.Ords. 10,4. 12,24,27. 19,15. 21,5.

Slova lživého nenávidí spravedlivý, bezbožníka pak v ošklivost uvodí a zahanbuje.

 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal,  men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

Spravedlnost ostříhá přímě chodícího po cestě, bezbožnost pak vyvrací hříšníka.

 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig,  men ogudaktighet kommer syndarna på fall.Ords. 11,6.

Někdo bohatým se dělaje, nemá nic: zase někdo dělaje se chudým, má však statku mnoho.

 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet,  den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

Výplata života člověku jest bohatství jeho, ale chudý neslyší domlouvání.

 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv,  den fattige hör icke av något

Světlo spravedlivých rozsvětluje se, svíce pak bezbožných zhasne.

 De rättfärdigas ljus brinner glatt,  men de ogudaktigas lampa slocknar ut.Job 18,5. Ps. 97,11. Ords. 20,20. 24,20.

Samou toliko pýchou působí člověk svár, ale při těch, jenž užívají rady, jest moudrost.

 Genom övermod kommer man allenast split åstad,  men hos dem som taga emot råd är vishet.

Statek zle dobytý umenšovati se bude, kdož pak shromažďuje rukou, přivětší ho.

 Lättfånget gods försvinner,  men den som samlar efter hand får mycket.Ords. 20,21.

Očekávání dlouhé zemdlívá srdce, ale žádost splněná jest strom života.

 Förlängd väntan tär på hjärtat,  men en uppfylld önskan är ett livets träd.Ps. 14,7.

Kdož pohrdá slovem Božím, sám sobě škodí; ale kdož se bojí přikázaní, odplaceno mu bude.

 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom,  men den som fruktar budet, han får vedergällning.1 Sam. 2,30. Ords. 16,20. Joh. 12,48.

Naučení moudrého jest pramen života, k vyhýbání se osídlům smrti.

 Den vises undervisning är en livets källa;  genom den undviker man dödens snaror.Ords. 10,11. 14,27. 18,4.

Rozum dobrý dává milost, cesta pak převrácených jest tvrdá.

 Ett gott förstånd bereder ynnest,  men de trolösas väg är alltid sig lik.Ords. 12,8. Pred. 9,11.

Každý důmyslný dělá uměle, ale blázen rozprostírá bláznovství.

 Var och en som är klok går till väga med förstånd,  men dåren breder ut sitt oförnuft.Ords. 15,2.

Posel bezbožný upadá v neštěstí, jednatel pak věrný jest lékařství.

 En ogudaktig budbärare störtar i olycka,  men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.Ords. 25,13.

Chudoba a lehkost potká toho, jenž se vytahuje z kázně; ale kdož ostříhá naučení, zveleben bude.

 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan,  men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.Ords. 10,17.

Žádost naplněná sladká jest duši, ale ohavnost jest bláznům odstoupiti od zlého.

 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen,  men att fly det onda är en styggelse för dårar.

Kdo chodí s moudrými, bude moudrý; ale kdo tovaryší s blázny, setřín bude.

 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis;  den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.Ords. 1,10.

Hříšníky stihá neštěstí, ale spravedlivým odplatí Bůh dobrým.

 Syndare förföljas av olycka,  men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

Dobrý zanechává dědictví vnukům, ale zboží hříšného zachováno bývá spravedlivému.

 Den gode lämnar arv åt barnbarn,  men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.Job 27,18 f.

Hojnost jest pokrmů na rolí chudých, někdo pak hyne skrze nerozšafnost.

 De fattigas nyodling giver riklig föda,  men mången förgås genom sin orättrådighet.

Kdo zdržuje metlu svou, nenávidí syna svého; ale kdož ho miluje, za času jej tresce.

 Den som spar sitt ris, han hatar sin son,  men den som älskar honom agar honom i tid.Ords. 3,12. 19,18. 22,15. 23,13 f. 29,15. Syr. 30,1 f.

Spravedlivý jí až do nasycení duše své, břicho pak bezbožných nedostatek trpí.

 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad,  men de ogudaktigas buk måste lida brist.Ords. 10,3.