Proverbs 28

اَلشِّرِّيرُ يَهْرُبُ وَلاَ طَارِدَ، أَمَّا الصِّدِّيقُونَ فَكَشِبْل ثَبِيتٍ.

 De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem;  men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.3 Mos. 26,36 f. Ords. 10,24.

لِمَعْصِيَةِ أَرْضٍ تَكْثُرُ رُؤَسَاؤُهَا، لكِنْ بِذِي فَهْمٍ وَمَعْرِفَةٍ تَدُومُ.

 För sin överträdelses skull får ett land många herrar;  men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.Ords. 29,8. Jes. 24,4 f., 20.

اَلرَّجُلُ الْفَقِيرُ الَّذِي يَظْلِمُ فُقَرَاءَ، هُوَ مَطَرٌ جَارِفٌ لاَ يُبْقِي طَعَامًا.

 En usel herre, som förtrycker de arma,  är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.

تَارِكُو الشَّرِيعَةِ يَمْدَحُونَ الأَشْرَارَ، وَحَافِظُو الشَّرِيعَةِ يُخَاصِمُونَهُمْ.

 De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga,  men de som hålla lagen gå till strids mot dem.

اَلنَّاسُ الأَشْرَارُ لاَ يَفْهَمُونَ الْحَقَّ، وَطَالِبُو الرَّبِّ يَفْهَمُونَ كُلَّ شَيْءٍ.

 Onda människor förstå icke vad rätt är,  men de som söka HERREN, de förstå allt.

اَلْفَقِيرُ السَّالِكُ بِاسْتِقَامَتِهِ، خَيْرٌ مِنْ مُعْوَجِّ الطُّرُقِ وَهُوَ غَنِيٌّ.

 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet  rik som i vrånghet går dubbla vägar.Ords. 19,1.

اَلْحَافِظُ الشَّرِيعَةَ هُوَ ابْنٌ فَهِيمٌ، وَصَاحِبُ الْمُسْرِفِينَ يُخْجِلُ أَبَاهُ.

 Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt;  men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.

اَلْمُكْثِرُ مَالَهُ بِالرِّبَا وَالْمُرَابَحَةِ، فَلِمَنْ يَرْحَمُ الْفُقَرَاءَ يَجْمَعُهُ.

 De som förökar sitt gods genom ocker och räntor,  han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.Pred. 2,26.

مَنْ يُحَوِّلُ أُذْنَهُ عَنْ سَمَاعِ الشَّرِيعَةِ، فَصَلاَتُهُ أَيْضًا مَكْرَهَةٌ.

 Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen,  så är till och med hans bön en styggelse.Job 27,8 f. Ps. 18,42. 66,18. Joh. 9,31.

مَنْ يُضِلُّ الْمُسْتَقِيمِينَ فِي طَرِيق رَدِيئَةٍ فَفِي حُفْرَتِهِ يَسْقُطُ هُوَ، أَمَّا الْكَمَلَةُ فَيَمْتَلِكُونَ خَيْرًا.

 Den som leder de redliga vilse in på en ond väg,  han faller själv i sin grop;  men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.Ords. 26,27. Matt. 15,14.

اَلرَّجُلُ الْغَنِيُّ حَكِيمٌ فِي عَيْنَيْ نَفْسِهِ، وَالْفَقِيرُ الْفَهِيمُ يَفْحَصُهُ.

 En rik man tycker sig vara vis,  men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.

إِذَا فَرِحَ الصِّدِّيقُونَ عَظُمَ الْفَخْرُ، وَعِنْدَ قِيَامِ الأَشْرَارِ تَخْتَفِي النَّاسُ.

 När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till;  men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.Ords. 11,10. 29,2.

مَنْ يَكْتُمُ خَطَايَاهُ لاَ يَنْجَحُ، وَمَنْ يُقِرُّ بِهَا وَيَتْرُكُهَا يُرْحَمُ.

 Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl;  men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.Ps. 32,3 f. 1 Joh. 1,9.

طُوبَى لِلإِنْسَانِ الْمُتَّقِي دَائِمًا، أَمَّا الْمُقَسِّي قَلْبَهُ فَيَسْقُطُ فِي الشَّرِّ.

 Säll är den människa som ständigt tager sig till vara;  men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.Ords. 14,16.

أَسَدٌ زَائِرٌ وَدُبٌّ ثَائِرٌ، الْمُتَسَلِّطُ الشِّرِّيرُ عَلَى شَعْبٍ فَقِيرٍ.

 Lik ett rytande lejon och en glupande björn  är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.

رَئِيسٌ نَاقِصُ الْفَهْمِ وَكَثِيرُ الْمَظَالِمِ. مُبْغِضُ الرَّشْوَةِ تَطُولُ أَيَّامُهُ.

 Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld,  att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.Ords. 29,4.

اَلرَّجُلُ الْمُثَقَّلُ بِدَمِ نَفْسٍ، يَهْرُبُ إِلَى الْجُبِّ. لاَ يُمْسِكَنَّهُ أَحَدٌ.

 En människa som tryckes av blodskuld  bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.1 Mos. 9,6. 2 Mos. 21,12. 5 Mos. 19,11 f.

اَلسَّالِكُ بِالْكَمَالِ يَخْلُصُ، وَالْمُلْتَوِي فِي طَرِيقَيْنِ يَسْقُطُ فِي إِحْدَاهُمَا.

 Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst;  men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.Ords. 12,13.

اَلْمُشْتَغِلُ بِأَرْضِهِ يَشْبَعُ خُبْزًا، وَتَابعُ الْبَطَّالِينَ يَشْبَعُ فَقْرًا.

 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest;  men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.Ords. 12,11. 20,4. Syr. 20,28.

اَلرَّجُلُ الأَمِينُ كَثِيرُ الْبَرَكَاتِ، وَالْمُسْتَعْجِلُ إِلَى الْغِنَى لاَ يُبْرَأُ.

 En redlig man får mycken välsignelse;  men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.Ords. 20,21. 21,5. 1 Tim. 6,6, 9.

مُحَابَاةُ الْوُجُوهِ لَيْسَتْ صَالِحَةً، فَيُذْنِبُ الإِنْسَانُ لأَجْلِ كِسْرَةِ خُبْزٍ.

 Att hava anseende till personen är icke tillbörligt;  men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.Ords. 18,5. 24,23. Hes. 13,19.

ذُو الْعَيْنِ الشِّرِّيرَةِ يَعْجَلُ إِلَى الْغِنَى، وَلاَ يَعْلَمُ أَنَّ الْفَقْرَ يَأْتِيهِ.

 Den missunnsamme ävlas efter ägodelar  och förstår icke att brist skall komma över honom.

مَنْ يُوَبِّخُ إِنْسَانًا يَجِدُ أَخِيرًا نِعْمَةً أَكْثَرَ مِنَ الْمُطْرِي بِاللِّسَانِ.

 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest,  mer än den som gör sin tunga hal.Ords. 9,8 f. 27,5 f.

السَّالِبُ أَبَاهُ أَوْ أُمَّهُ وَهُوَ يَقُولُ: «لاَ بَأْسَ» فَهُوَ رَفِيقٌ لِرَجُل مُخْرِبٍ.

 Den som plundrar sin fader eller sin moder  och säger: »Det är ingen synd»,  han är stallbroder till rövaren.Ords. 19,26. Matt. 15,5 f.

اَلْمُنْتَفِخُ النَّفْسُ يُهَيِّجُ الْخِصَامَ، وَالْمُتَّكِلُ عَلَى الرَّبِّ يُسَمَّنُ.

 Den som är lysten efter vinning uppväcker träta;  men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.

اَلْمُتَّكِلُ عَلَى قَلْبِهِ هُوَ جَاهِلٌ، وَالسَّالِكُ بِحِكْمَةٍ هُوَ يَنْجُو.

 Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre;  men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.Ords. 3,5, 7. 1 Kor. 3,19 f.

مَنْ يُعْطِي الْفَقِيرَ لاَ يَحْتَاجُ، وَلِمَنْ يَحْجِبُ عَنْهُ عَيْنَيْهِ لَعَنَاتٌ كَثِيرَةٌ.

 Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas;  men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.5 Mos. 15,11. Ords. 19,17. Syr. 4,5.

عِنْدَ قِيَامِ الأَشْرَارِ تَخْتَبِئُ النَّاسُ، وَبِهَلاَكِهِمْ يَكْثُرُ الصِّدِّيقُونَ.

 När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna;  men när de förgås, växa de rättfärdiga till.Job 24,4. Ords. 11,10. 29,7.