Luke 18

І Він розповів їм і притчу про те, що треба молитися завжди, і не занепадати духом,
Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
говорячи: У місті якомусь суддя був один, що Бога не боявся, і людей не соромився.
Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
У тому ж місті вдова перебувала, що до нього ходила й казала: Оборони мене від мого супротивника!
I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
Але він довгий час не хотів. А згодом сказав сам до себе: Хоч і Бога я не боюся, і людей не соромлюся,
Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
але через те, що вдовиця оця докучає мені, то візьму в оборону її, щоб вона без кінця не ходила, і не докучала мені.
likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»
І промовив Господь: Чи чуєте, що говорить суддя цей неправедний?
Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
А чи ж Бог в оборону не візьме обраних Своїх, що голосять до Нього день і ніч, хоч і бариться Він щодо них?
Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
Кажу вам, що Він їм незабаром подасть оборону! Та Син Людський, як прийде, чи Він на землі знайде віру?...
Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»
А для деяких, що були себе певні, що вони ніби праведні, і за ніщо мали інших, Він притчу оцю розповів.
Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
Два чоловіки до храму ввійшли помолитись, один фарисей, а другий був митник.
»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
Фарисей, ставши, так молився про себе: Дякую, Боже, Тобі, що я не такий, як інші люди: здирщики, неправедні, перелюбні, або як цей митник.
Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
Я пощу два рази на тиждень, даю десятину з усього, що тільки надбаю!
Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
А митник здалека стояв, та й очей навіть звести до неба не смів, але бив себе в груди й казав: Боже, будь милостивий до мене грішного!...
Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
Говорю вам, що цей повернувся до дому свого більш виправданий, аніж той. Бо кожен, хто підноситься, буде понижений, хто ж понижається, той піднесеться.
Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
До Нього ж приносили й немовлят, щоб до них доторкнувся, а учні, побачивши, їм докоряли.
Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
А Ісус їх покликав та й каже: Пустіте дітей, щоб до Мене приходили, і не забороняйте їм, бо таких Царство Боже.
Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
Поправді кажу вам: Хто Божого Царства не прийме, як дитя, той у нього не ввійде!
Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
І запитався Його один із начальників, говорячи: Учителю Добрий, що робити мені, щоб вспадкувати вічне життя?
Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»
Ісус же йому відказав: Чого звеш Мене Добрим? Ніхто не є Добрий, тільки Сам Бог!
Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
Знаєш заповіді: Не чини перелюбу, не вбивай, не кради, не свідкуй неправдиво, шануй свого батька та матір.
Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»
А він відказав: Усе це я виконав від юнацтва свого!
Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»
Як почув це Ісус, то промовив до нього: Одного тобі ще бракує: Розпродай усе, що ти маєш, і вбогим роздай, і матимеш скарб свій на небі. Вертайся тоді, та й іди вслід за Мною!
När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
А він, коли почув це, то засумував, бо був вельми багатий.
Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
Як побачив Ісус, що той засумував, то промовив: Як тяжко багатим увійти в Царство Боже!
Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
Бо верблюдові легше пройти через голчине вушко, ніж багатому в Божеє Царство ввійти...
Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
Ті ж, що чули, спитали: Хто ж тоді може спастися?
Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»
А Він відповів: Неможливеє людям можливе для Бога!
Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»
І промовив Петро: От усе ми покинули, та й пішли за Тобою слідом.
Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»
А Ісус відказав їм: Поправді кажу вам: Немає такого, щоб покинув свій дім, або дружину, чи братів, чи батьків, чи дітей ради Божого Царства,
Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
і не одержав би значно більш цього часу, а в віці наступнім життя вічне.
ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»
І, взявши Дванадцятьох, промовив до них: Оце в Єрусалим ми йдемо, і все здійсниться, що писали Пророки про Людського Сина.
Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
Бо Він виданий буде поганам, і буде осміяний, і покривджений, і опльований,
Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
і, збичувавши, уб'ють Його, але третього дня Він воскресне!
och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
Та з цього нічого вони не збагнули, і ця річ перед ними закрита була, і сказаного вони не розуміли.
Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
І сталось, як Він наближався був до Єрихону, один невидющий сидів при дорозі й просив.
Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
А коли він прочув, що проходить народ, то спитався: Що це таке?
När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
А йому відказали, що проходить Ісус Назарянин.
Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
І став він кричати й казати: Ісусе, Сину Давидів, змилуйся надо мною!
Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
А ті, що попереду йшли, сварились на нього, щоб він замовк, а він іще більше кричав: Сину Давидів, змилуйся надо мною!
Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
І спинився Ісус, і привести його до Себе звелів. А коли той наблизивсь до Нього, то Він запитався його:
Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
Що ти хочеш, щоб зробив Я тобі? А той відповів: Господи, нехай стану видющим!
»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»
Ісус же до нього сказав: Стань видющий! Твоя віра спасла тебе!
Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»
І зараз видющим той став, і пішов вслід за Ним, прославляючи Бога. А всі люди, бачивши це, віддали хвалу Богові.
Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.