Hebrews 10

Бо Закон, мавши тільки тінь майбутнього добра, а не самий образ речей, тими самими жертвами, що завжди щороку приносяться, не може ніколи вдосконалити тих, хто приступає.
Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.
Інакше вони перестали б приноситись, бо ті, хто служить, очищені раз, уже б не мали жадної свідомости гріхів.
Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.
Але в них спомин про гріхи буває щороку,
Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.
бо тож неможливе, щоб кров биків та козлів здіймала гріхи!
Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.
Тому то, входячи в світ, Він говорить: Жертви й приношення Ти не схотів, але тіло Мені приготував.
Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;
Цілопалення й жертви покутної Ти не жадав.
i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.
Тоді Я сказав: Ось іду, в звої книжки про Мене написано, щоб волю чинити Твою, Боже!
Då sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen är skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'»
Він вище сказав, що жертви й приносу, та цілопалення й жертви покутної, які за Законом приносяться, Ти не жадав і Собі не вподобав.
Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» -- och dock frambäras de efter lagen --
Потому сказав: Ось іду, щоб волю Твою чинити, Боже. Відміняє Він перше, щоб друге поставити.
säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.
У цій волі ми освячені жертвоприношенням тіла Ісуса Христа один раз.
Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad.
І кожен священик щоденно стоїть, служачи, і часто приносить жертви ті самі, що ніколи не можуть зняти гріхів.
Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;
А Він за гріхи світу приніс жертву один раз, і назавжди по Божій правиці засів,
men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida
далі чекаючи, аж вороги Його будуть покладені за підніжка Його ніг.
och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall».
Бо жертвоприношенням одним вдосконалив Він тих, хто освячується.
Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.
Свідкує ж і Дух Святий нам, як говорить:
Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:
Оце заповіт, що його по цих днях встановляю Я з ними, говорить Господь, Закони вої Я дам в їхні серця, і в їхніх думках напишу їх.
»Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»;
А їхніх гріхів та несправедливостей їхніх Я більш не згадаю!
och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.»
А де їхнє відпущення, там нема вже жертвоприношення за гріхи.
Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd.
Отож, браття, ми маємо відвагу входити до святині кров'ю Ісусовою,
Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
новою й живою дорогою, яку нам обновив Він через завісу, цебто через тіло Своє,
i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött --
маємо й Великого Священика над домом Божим,
och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus,
то приступімо з щирим серцем, у повноті віри, окропивши серця від сумління лукавого та обмивши тіла чистою водою!
så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
Тримаймо непохитне визнання надії, вірний бо Той, Хто обіцяв.
Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.
І уважаймо один за одним для заохоти до любови й до добрих учинків.
Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar;
Не кидаймо збору свого, як то звичай у деяких, але заохочуймося, і тим більше, скільки більше ви бачите, що зближається день той.
låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.
Бо як ми грішимо самовільно, одержавши пізнання правди, то вже за гріхи не знаходиться жертви,
Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder,
а страшливе якесь сподівання суду та гнів палючий, що має пожерти противників.
utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.
Хто відкидає Закона Мойсея, такий немилосердно вмирає при двох чи трьох свідках,
Den som föraktar Moses' lag, han skall »efter två eller tre vittnens utsago» dödas utan barmhärtighet;
скільки ж більшої муки, додумуєтеся? заслуговує той, хто потоптав Сина Божого, і хто кров заповіту, що нею освячений, за звичайну вважав, і хто Духа благодаті зневажив!
huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smädar nådens Ande!
Бо знаємо Того, Хто сказав: Мені помста належить, Я відплачу, говорить Господь. І ще: Господь буде судити народа Свого!
Vi veta ju vem han är som sade: »Min är hämnden; jag skall vedergälla det», och åter: »Herren skall döma sitt folk.»
Страшна річ упасти в руки Бога Живого!
Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.
Згадайте ж про перші дні ваші, як ви просвітилися й витерпіли запеклу боротьбу страждань.
Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp
Ви були то видовищем зневаги й знущання, то були учасниками тих, що жили так.
och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.
Ви бо страждали й з ув'язненими, і грабунок свого майна прийняли з потіхою, відаючи, що маєте в небі для себе майно неминуще та краще.
Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.
Тож не відкидайте відваги своєї, бо має велику нагороду вона.
Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.
Бо вам терпеливість потрібна, щоб Божу волю вчинити й прийняти обітницю.
I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.
Бо ще мало, дуже мало, і Той, хто має прийти, прийде й баритись не буде!
Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
А праведний житиме вірою. І: Коли захитається він, то душа Моя його не вподобає.
och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom».
Ми ж не з тих, хто хитається на загибіль, але віруємо на спасіння душі.
Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.