Psalms 77

Yüksek sesle Tanrı’ya yakarıyorum, Haykırıyorum beni duysun diye.

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Sıkıntılı günümde Rab’be yönelir, Gece hiç durmadan ellerimi açarım, Gönlüm avunmaz bir türlü.

 Jag vill höja min röst till Gud och ropa;  jag vill höja min röst till Gud,      för att han må lyssna till mig.

Tanrı’yı anımsayınca inlerim, Düşündükçe içim daralır. Sela

 På min nöds dag söker jag Herren;  min hand är utsträckt om natten      och förtröttas icke;  min själ vill icke låta trösta sig.

Açık tutuyorsun göz kapaklarımı, Sıkıntıdan konuşamıyorum.

 Jag vill tänka på Gud och klaga;  jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar.  Sela.

Geçmiş günleri, Yıllar öncesini düşünüyorum.

 Mina ögonlock håller du öppna;  jag är full av oro och kan icke tala.

Gece ilahilerimi anacağım, Kendi kendimle konuşacağım, İnceden inceye soracağım:

 Jag tänker på forntidens dagar,  på år som längesedan hava gått.

“Rab sonsuza dek mi bizi reddedecek? Lütfunu bir daha göstermeyecek mi?

 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel;  i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer,  och min ande skall eftersinna.

Sevgisi sonsuza dek mi yok oldu? Sözü geçerli değil mi artık?

 Skall då Herren förkasta evinnerligen  och ingen nåd mer bevisa?

Tanrı unuttu mu acımayı? Sevecenliğinin yerini öfke mi aldı?” Sela

 Är det då ute med hans godhet för beständigt,  har hans ord blivit till intet för alla tider?

Sonra kendi kendime, “İşte benim derdim bu!” dedim, “Yüceler Yücesi gücünü göstermiyor artık.”

 Har Gud förgätit att vara nådig  eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet?  Sela.

RAB’bin işlerini anacağım, Evet, geçmişteki harikalarını anacağım.

 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid,  den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Yaptıkları üzerinde derin derin düşüneceğim, Bütün işlerinin üzerinde dikkatle duracağım.

 Jag vill prisa HERRENS gärningar,  ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Ey Tanrı, yolun kutsaldır! Hangi ilah Tanrı kadar uludur?

 jag vill begrunda alla dina gärningar  och eftersinna dina verk.

Harikalar yaratan Tanrı sensin, Halklar arasında gücünü gösterdin.

 Gud, i helighet går din väg;  vem är en gud så stor som Gud?

Güçlü bileğinle kendi halkını, Yakup ve Yusuf oğullarını kurtardın. Sela

 Du är Gud, en Gud som gör under;  du har uppenbarat din makt bland folken.

Sular seni görünce, ey Tanrı, Sular seni görünce çalkalandı, Enginler titredi.

 Med väldig arm förlossade du ditt folk,  Jakobs och Josefs barn.  Sela.

Bulutlar suyunu boşalttı, Gökler gürledi, Her yanda okların uçuştu.

 Vattnen sågo dig, och Gud,  vattnen sågo dig och våndades,  själva djupen darrade.

Kasırgada gürleyişin duyuldu, Şimşekler dünyayı aydınlattı, Yer titreyip sarsıldı.

 Molnen göto ut strömmar av vatten,  skyarna läto höra sin röst,  och dina pilar foro omkring.

Kendine denizde, Derin sularda yollar açtın, Ama ayak izlerin belli değildi.

 Ditt dunder ljöd i stormvirveln,  ljungeldar lyste upp jordens krets,  jorden darrade och bävade.

Musa ve Harun’un eliyle Halkını bir sürü gibi güttün.

 Genom havet gick din väg,  din stig genom stora vatten,  och dina fotspår fann man icke. [ (Psalms 77:21)  Så förde du ditt folk såsom en hjord  genom Moses och Arons hand. ]