Psalms 78

Dinle, ey halkım, öğrettiklerimi, Kulak ver ağzımdan çıkan sözlere.

En sång av Asaf.  Lyssna, mitt folk, till min undervisning;  böjen edra öron till min muns ord.

[] Özdeyişlerle söze başlayacağım, Eski sırları anlatacağım,

 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,  uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

Duyduğumuzu, bildiğimizi, Atalarımızın bize anlattığını.

 Vad vi hava hört och känna,  och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

Torunlarından bunları gizlemeyeceğiz; RAB’bin övgüye değer işlerini, Gücünü, yaptığı harikaları Gelecek kuşağa duyuracağız.

 det vilja vi icke dölja för deras barn;  för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov  och hans makt och de under han har gjort.

RAB Yakup soyuna koşullar bildirdi, İsrail’e yasa koydu. Bunları çocuklarına öğretsinler diye Atalarımıza buyruk verdi.

 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob  och stiftade en lag i Israel;  han påbjöd den för våra fäder,  och de skulle kungöra den för sina barn.

Öyle ki, gelecek kuşak, yeni doğacak çocuklar bilsinler, Onlar da kendi çocuklarına anlatsınlar,

 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte,  för barn som en gång skulle födas,  och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

Tanrı’ya güven duysunlar, Tanrı’nın yaptıklarını unutmasınlar, O’nun buyruklarını yerine getirsinler;

 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud  och icke förgäta Guds verk,  utan taga hans bud i akt.

Ataları gibi inatçı, başkaldırıcı, Yüreği kararsız, Tanrı’ya sadakatsiz bir kuşak olmasınlar.

 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder,  ett gensträvigt och upproriskt släkte,  ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt,  och vars ande icke var trofast mot Gud.

Oklarla, yaylarla kuşanmış Efrayimoğulları Savaş günü sırtlarını döndüler.

 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar,  vände om på stridens dag.

Tanrı’nın antlaşmasına uymadılar, O’nun yasasına göre yaşamayı reddettiler.

 De höllo icke Guds förbund,  och efter hans lag ville de ej vandra.

Unuttular O’nun işlerini, Kendilerine gösterdiği harikaları.

 De glömde hans gärningar  och de under han hade låtit dem se.

[] Mısır’da, Soan bölgesinde Tanrı harikalar yapmıştı atalarının önünde.

 Ja, inför deras fäder hade han gjort under,  i Egyptens land, på Soans mark.

[] Denizi yarıp geçirmişti onları, Bir duvar gibi ayakta tutmuştu suları.

 Han klöv havet och lät dem gå därigenom  och lät vattnet stå såsom en hög.

[] Gündüz bulutla, Gece ateş ışığıyla onlara yol göstermişti.

 Han ledde dem om dagen med molnskyn,  och hela natten med eldens sken.

[] Çölde kayaları yarmış, Sanki dipsiz kaynaklardan Onlara kana kana su içirmişti.

 Han klöv sönder klippor i öknen  och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

Kayadan akarsular fışkırtmış, Suları ırmak gibi akıtmıştı.

 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan  och vatten flyta ned såsom strömmar.

Ama onlar çölde Yüceler Yücesi’ne başkaldırarak Günah işlemeye devam ettiler.

 Likväl syndade de allt framgent mot honom  och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

[] Canlarının çektiği yiyeceği isteyerek İçlerinde Tanrı’yı denediler.

 De frestade Gud i sina hjärtan,  i det de begärde mat för sin lystnad.

“Tanrı çölde sofra kurabilir mi?” diyerek, Tanrı’ya karşı konuştular.

 Och de talade mot Gud, de sade:      »Kan väl Gud      duka ett bord i öknen?

“Bak, kayaya vurunca sular fışkırdı, Dereler taştı. Peki, ekmek de verebilir mi, Et sağlayabilir mi halkına?”

 Se, visst slog han klippan,      så att vatten flödade      och bäckar strömmade fram,  men kan han ock giva bröd  eller skaffa kött åt sitt folk?»

RAB bunu duyunca çok öfkelendi, Yakup’a ateş püskürdü, Öfkesi tırmandı İsrail’e karşı;

 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det;  och eld upptändes i Jakob,  jag, vrede kom över Israel,

Çünkü Tanrı’ya inanmıyorlardı, O’nun kurtarıcılığına güvenmiyorlardı.

 eftersom de icke trodde på Gud  och ej förtröstade på hans frälsning.

Yine de RAB buyruk verdi bulutlara, Kapaklarını açtı göklerin;

 Och han gav befallning åt skyarna i höjden  och öppnade himmelens dörrar;

[] Man yağdırdı onları beslemek için, Göksel tahıl verdi onlara.

 han lät manna regna över dem till föda,  och korn från himmelen gav han dem.

Meleklerin ekmeğini yedi her biri, Doyasıya yiyecek gönderdi onlara.

 Änglabröd fingo människor äta;  han sände dem mat till fyllest.

Doğu rüzgarını estirdi göklerde, Gücüyle güney rüzgarına yol gösterdi.

 Han lät östanvinden fara ut på himmelen,  och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

Toz gibi et yağdırdı başlarına, Deniz kumu kadar kuş;

 Och han lät kött regna över dem såsom stoft,  bevingade fåglar såsom havets sand;

Ordugahlarının ortasına, Konakladıkları yerin çevresine düşürdü.

 han lät det falla ned i sitt läger,  runt omkring sin boning.

Yediler, tıka basa doydular, İsteklerini yerine getirdi Tanrı.

 Då åto de och blevo övermätta;  han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Ancak onlar isteklerine doymadan, Daha ağızları doluyken,

 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad,  ännu var maten i deras mun,

Tanrı’nın öfkesi parladı üzerlerine. En güçlülerini öldürdü, Yere serdi İsrail yiğitlerini.

 då kom Guds vrede över dem;  han sände död bland deras ypperste  och slog ned Israels unga män.

Yine de günah işlemeye devam ettiler, O’nun harikalarına inanmadılar.

 Likväl syndade de alltjämt  och trodde icke på hans under.

Bu yüzden Tanrı onların günlerini boşluk, Yıllarını dehşet içinde bitirdi.

 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse  och deras år i plötslig undergång.

Tanrı onları öldürdükçe O’na yönelmeye, İstekle O’nu yeniden aramaya başlıyorlardı.

 När han dräpte folket, frågade de efter honom  och vände om och sökte Gud.

Tanrı’nın kayaları olduğunu, Yüce Tanrı’nın kurtarıcıları olduğunu anımsıyorlardı.

 De tänkte då på att Gud var deras klippa,  och att Gud den Högste var deras förlossare;

Oysa ağızlarıyla O’na yaltaklanıyor, Dilleriyle yalan söylüyorlardı.

 och de talade inställsamt för honom med sin mun  och skrymtade för honom med sin tunga.

[] O’na yürekten bağlı değillerdi, Antlaşmasına sadık kalmadılar.

 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom,  och de voro icke trogna i hans förbund.

Yine de Tanrı sevecendi, Suçlarını bağışlıyor, onları yok etmiyordu; Çok kez öfkesini tuttu, Bütün gazabını göstermedi.

 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning,  och han vill icke fördärva.  Därför avvände han ofta sin vrede  och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Onların yalnızca insan olduğunu anımsadı, Geçip giden, dönmeyen bir rüzgar gibi.

 Ty han tänkte därpå att de voro kött,  en vind som far bort och icke kommer åter.

Çölde kaç kez O’na başkaldırdılar, Issız yerlerde O’nu gücendirdiler!

 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen  och bedrövade honom i ödemarken!

Defalarca denediler Tanrı’yı, İncittiler İsrail’in Kutsalı’nı.

 Ja, de frestade Gud allt framgent  och förtörnade Israels Helige.

Anımsamadılar O’nun güçlü elini, Kendilerini düşmandan kurtardığı günü,

 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat  på den tid då han förlossade dem från ovännen,

Mısır’da gösterdiği belirtileri, Soan bölgesinde yaptığı şaşılası işleri.

 då han gjorde sina tecken i Egypten  och sina under på Soans mark.

[] Mısır’ın kanallarını kana çevirdi, Sularını içemediler.

 Där förvandlade han deras strömmar till blod,  så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

[] [] Gönderdiği at sinekleri yedi halkı, Gönderdiği kurbağalar yok etti ülkeyi.

 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem,  och paddor, som voro dem till fördärv.

[] Ekinlerini tırtıllara, Emeklerinin ürününü çekirgelere verdi.

 Han gav deras gröda åt gräsmaskar  och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

[] Asmalarını doluyla, Yabanıl incir ağaçlarını iri dolu taneleriyle yok etti.

 han slog deras vinträd med hagel  och deras fikonträd med hagelstenar;

Büyükbaş hayvanlarını kırgına, Küçükbaş hayvanlarını yıldırıma teslim etti.

 han gav deras husdjur till pris åt hagel  och deras boskap åt ljungeldar.

Üzerlerine kızgın öfkesini, Gazap, hışım, bela Ve bir alay kötülük meleği gönderdi.

 Han sände över dem sin vredes glöd,  förgrymmelse och ogunst och nöd,  en skara av olycksänglar.

Yol verdi öfkesine, Canlarını ölümden esirgemedi, Onları salgın hastalığın pençesine düşürdü.

 Han gav fritt lopp åt sin vrede;  han skonade icke deras själ från döden,  utan gav deras liv till pris åt pesten.

[] Mısır’da bütün ilk doğanları, Ham’ın çadırlarında bütün ilk çocukları vurdu.

 Och han slog allt förstfött i Egypten,  kraftens förstling i Hams hyddor.

[] Kendi halkını davar gibi götürdü, Çölde onları bir sürü gibi güttü.

 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord  och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

[] Onlara güvenlik içinde yol gösterdi, korkmadılar; Düşmanlarınıysa deniz yuttu.

 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta;  men deras fiender övertäcktes av havet.

[] Böylece onları kendi kutsal topraklarının sınırına, Sağ elinin kazandığı dağlık bölgeye getirdi.

 Och han lät dem komma till sitt heliga land,  till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

[] Önlerinden ulusları kovdu, Mülk olarak topraklarını İsrail oymakları arasında bölüştürdü. Halkını konutlarına yerleştirdi.

 Han förjagade hedningarna för dem  och gav dem deras land till arvslott  och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

[] Ama onlar yüce Tanrı’yı denediler, O’na başkaldırdılar, Koşullarına uymadılar.

 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste  och höllo icke hans vittnesbörd;

Döneklik edip ataları gibi ihanet ettiler, Güvenilmez bir yay gibi bozuk çıktılar.

 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder,  de vände om, lika en båge som sviker.

Puta taptıkları yerlerle O’nu kızdırdılar, Putlarıyla O’nu kıskandırdılar.

 De förtörnade honom med sina offerhöjder  och retade honom genom sina beläten.

Tanrı bunları duyunca çok öfkelendi, İsrail’i büsbütün reddetti.

 Gud förnam det och vart förgrymmad  och förkastade Israel med harm.

[] İnsanlar arasında kurduğu çadırı, Şilo’daki konutunu terk etti.

 Och han försköt sin boning i Silo,  det tält han hade slagit upp bland människorna;

[] Kudretini tutsaklığa, Görkemini düşman eline teslim etti.

 han gav sin makt i fångenskap  och sin ära i fiendehand.

Halkını kılıç önüne sürdü, Öfkesini kendi halkından çıkardı.

 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet,  och på sin arvedel förgrymmades han.

Gençlerini ateş yuttu, Kızlarına düğün türküsü söylenmez oldu.

 Deras unga män förtärdes av eld,  och deras jungfrur blevo utan brudsång.

Kâhinleri kılıç altında öldü, Dul kadınları ağlayamadı.

 Deras präster föllo för svärd,  och inga änkor kunde hålla klagogråt.

O zaman Rab uykudan uyanır gibi, Şarabın rehavetinden ayılan bir yiğit gibi oldu.

 Då vaknade Herren såsom ur en sömn,  han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

Düşmanlarını püskürttü, Onları sonsuz utanca boğdu.

 Och han slog sina ovänner tillbaka,  evig smälek lät han komma över dem.

Tanrı Yusuf soyunu reddetti, Efrayim oymağını seçmedi;

 Han förkastade ock Josefs hydda  och utvalde icke Efraims stam.

Ancak Yahuda oymağını, Sevdiği Siyon Dağı’nı seçti.

 Men han utvalde Juda stam,  Sions berg, som han älskade.

Tapınağını doruklar gibi, Sonsuzluk için kurduğu yeryüzü gibi yaptı.

 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen,  fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

[] Kulu Davut’u seçti, Onu koyun ağılından aldı.

 Och han utvalde sin tjänare David  och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

Halkı Yakup’u, kendi halkı İsrail’i gütmek için, Onu yavru kuzuların ardından getirdi.

 Ja, ifrån fåren hämtade han honom  och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk,  och för Israel, sin arvedel.

Böylece Davut onlara dürüstçe çobanlık etti, Becerikli elleriyle onlara yol gösterdi.

 Och han var deras herde med redligt hjärta  och ledde dem med förståndig hand.