Job 6

Då tog Job till orda och sade:

respondens autem Iob dixit

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

utinam adpenderentur peccata mea quibus iram merui et calamitas quam patior in statera

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

quasi harena maris haec gravior appareret unde et verba mea dolore sunt plena

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

quia sagittae Domini in me sunt quarum indignatio ebibit spiritum meum et terrores Domini militant contra me

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

numquid rugiet onager cum habuerit herbam aut mugiet bos cum ante praesepe plenum steterit

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

aut poterit comedi insulsum quod non est sale conditum aut potest aliquis gustare quod gustatum adfert mortem

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

quae prius tangere nolebat anima mea nunc prae angustia cibi mei sunt

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

quis det ut veniat petitio mea et quod expecto tribuat mihi Deus

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

et qui coepit ipse me conterat solvat manum suam et succidat me

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

et haec mihi sit consolatio ut adfligens me dolore non parcat nec contradicam sermonibus Sancti

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

quae est enim fortitudo mea ut sustineam aut quis finis meus ut patienter agam

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

nec fortitudo lapidum fortitudo mea nec caro mea aerea est

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

ecce non est auxilium mihi in me et necessarii quoque mei recesserunt a me

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

qui tollit ab amico suo misericordiam timorem Domini derelinquit

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

fratres mei praeterierunt me sicut torrens qui raptim transit in convallibus

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

qui timent pruinam inruet super eos nix

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

tempore quo fuerint dissipati peribunt et ut incaluerit solventur de loco suo

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

involutae sunt semitae gressuum eorum ambulabunt in vacuum et peribunt

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

considerate semitas Theman itinera Saba et expectate paulisper

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

confusi sunt quia speravi venerunt quoque usque ad me et pudore cooperti sunt

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

nunc venistis et modo videntes plagam meam timetis

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

numquid dixi adferte mihi et de substantia vestra donate mihi

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

vel liberate me de manu hostis et de manu robustorum eruite me

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

docete me et ego tacebo et si quid forte ignoravi instruite me

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

quare detraxistis sermonibus veritatis cum e vobis nullus sit qui possit arguere

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

ad increpandum tantum eloquia concinnatis et in ventum verba profertis

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

super pupillum inruitis et subvertere nitimini amicum vestrum

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

verumtamen quod coepistis explete praebete aurem et videte an mentiar

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

respondete obsecro absque contentione et loquentes id quod iustum est iudicate

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

et non invenietis in lingua mea iniquitatem nec in faucibus meis stultitia personabit