Psalms 72

72:1

Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.

Ey Tanrı, adaletini krala, Doğruluğunu kral oğluna armağan et.

72:2

Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.

Senin halkını doğrulukla, Mazlum kullarını adilce yargılasın!

72:3

Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.

Dağlar, tepeler, Halka adilce gönenç getirsin!

72:4

Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

Mazlumlara hakkını versin, Yoksulların çocuklarını kurtarsın, Zalimleriyse ezsin!

72:5

Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.

Güneş ve ay durdukça, Kral kuşaklar boyunca yaşasın;

72:6

Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.

Yeni biçilmiş çayıra düşen yağmur gibi, Toprağı sulayan bereketli yağmurlar gibi olsun!

72:7

I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.

Onun günlerinde doğruluk serpilip gelişsin, Ay ışıdığı sürece esenlik artsın!

72:8

Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.

[] Egemenlik sürsün denizden denize, Fırat’tan yeryüzünün ucuna dek!

72:9

För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.

Çöl kabileleri diz çöksün önünde, Düşmanları toz yalasın.

72:10

Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.

Tarşiş’in ve kıyı ülkelerinin kralları Ona haraç getirsin, Saba ve Seva kralları armağanlar sunsun!

72:11

Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.

Bütün krallar önünde yere kapansın, Bütün uluslar ona kulluk etsin!

72:12

Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

Çünkü yardım isteyen yoksulu, Dayanağı olmayan düşkünü o kurtarır.

72:13

Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.

Yoksula, düşküne acır, Düşkünlerin canını kurtarır.

72:14

Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

Baskıdan, zorbalıktan özgür kılar onları, Çünkü onun gözünde onların kanı değerlidir.

72:15

Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.

Yaşasın kral! Ona Saba altını versinler; Durmadan dua etsinler onun için, Gün boyu onu övsünler!

72:16

Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.

Ülkede bol buğday olsun, Dağ başlarında dalgalansın! Başakları Lübnan gibi verimli olsun, Kent halkı ot gibi serpilip çoğalsın!

72:17

Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.

Kralın adı sonsuza dek yaşasın, Güneş durdukça adı var olsun, Onun aracılığıyla insanlar kutsansın, Bütün uluslar “Ne mutlu ona” desin!

72:18

Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

RAB Tanrı’ya, İsrail’in Tanrısı’na övgüler olsun, Harikalar yaratan yalnız O’dur.

72:19

Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

Yüce adına sonsuza dek övgüler olsun, Bütün yeryüzü O’nun yüceliğiyle dolsun! Amin! Amin!

72:20

Slut på Davids, Isais sons, böner. Den frommes tröst vid de ogudaktigas lycka.

İşay oğlu Davut’un duaları burada bitiyor.