Psalms 66

För sångmästaren; en sång, en psalm.  Höjen jubel till Gud, alla länder;

Ey yeryüzündeki bütün insanlar, Tanrı’ya sevinç çığlıkları atın!

 lovsjungen hans namns ära,  given honom ära och pris.

Adının yüceliğine ilahiler söyleyin, O’na görkemli övgüler sunun!

 Sägen till Gud:      Huru underbara äro icke dina gärningar!  För din stora makts skull      visa dina fiender dig underdånighet.

“Ne müthiş işlerin var!” deyin Tanrı’ya, “Öyle büyük gücün var ki, Düşmanların eğiliyor önünde.

 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig;  de skola lovsjunga ditt namn.  Sela.

Bütün yeryüzü sana tapınıyor, İlahiler okuyor, adını ilahilerle övüyor.” Sela

 Kommen och sen      vad Gud har gjort;  underbara äro hans gärningar      mot människors barn.

Gelin, bakın Tanrı’nın neler yaptığına! Ne müthiş işler yaptı insanlar arasında:

 Han förvandlade havet till torrt land;  till fots gingo de genom floden;  då gladdes vi över honom.

[] [] Denizi karaya çevirdi, Atalarımız yaya geçtiler ırmaktan. Yaptığına sevindik orada.

 Genom sin makt råder han evinnerligen,  hans ögon giva akt på hedningarna;  de gensträviga må icke förhäva sig.  Sela.

Kudretiyle sonsuza dek egemenlik sürer, Gözleri ulusları süzer; Başkaldıranlar gurura kapılmasın! Sela

 Prisen, I folk, vår Gud,  och låten hans lov ljuda högt;

Ey halklar, Tanrımız’a şükredin, Övgülerini duyurun.

 ty han har beskärt liv åt vår själ  och har icke låtit vår fot vackla.

Hayatımızı koruyan, Ayaklarımızın kaymasına izin vermeyen O’dur.

 Ty väl prövade de oss, o Gud,  du luttrade oss, såsom silver luttras;

Sen bizi sınadın, ey Tanrı, Gümüş arıtır gibi arıttın.

 du förde oss in i fängelse,  du lade en tung börda på vår rygg;

Ağa düşürdün bizi, Sırtımıza ağır yük vurdun.

 du lät människor fara fram över vårt huvud,  vi måste gå genom eld och vatten.  Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

İnsanları başımıza çıkardın, Ateşten, sudan geçtik. Ama sonra bizi bolluğa kavuşturdun.

 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer,  jag vill infria mina löften till dig,

Yakmalık sunularla evine gireceğim, Adaklarımı yerine getireceğim,

 dem till vilka mina låppar öppnade sig,  och som min mun uttalade i min nöd.

Sıkıntı içindeyken dudaklarımdan dökülen, Ağzımdan çıkan adakları.

 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig,  med offerånga av vädurar;  jag vill offra både tjurar och bockar.  Sela.

Yakılan koçların dumanıyla semiz hayvanlardan Sana yakmalık sunular sunacağım, Tekeler, sığırlar kurban edeceğim. Sela

 Kommen och hören, så vill jag förtälja      för eder, I alla som frukten Gud,      vad han har gjort mot min själ.

Gelin, dinleyin, ey sizler, Tanrı’dan korkanlar, Benim için neler yaptığını size anlatayım.

 Till honom ropade jag med min mun,  och lovsång var redan på min tunga.

Ağzımla O’na yakardım, Övgüsü dilimden düşmedi.

 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta,  så skulle Herren icke höra mig.

Yüreğimde kötülüğe yer verseydim, Rab beni dinlemezdi.

 Men Gud har hört mig,  han har aktat på mitt bönerop.

Oysa Tanrı dinledi beni, Kulak verdi duamın sesine.

 Lovad vare Gud,      som icke har förkastat min bön      eller vänt ifrån mig sin nåd!

Övgüler olsun Tanrı’ya, Çünkü duamı geri çevirmedi, Sevgisini benden esirgemedi.