Galatians 4

Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;

Mondom pedig, hogy a meddig az örökös kiskorú, semmiben sem különbözik a szolgától, jóllehet ura mindennek;

ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.

Hanem gyámok és gondviselők alatt van az atyjától rendelt ideig.

Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».

Azonképen mi is, mikor kiskorúak valánk, a világ elemei alá voltunk vettetve szolgaként:

Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,

Mikor pedig eljött az időnek teljessége, kibocsátotta Isten az ő Fiát, a ki asszonytól lett, a ki törvény alatt lett,

för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

Hogy a törvény alatt levőket megváltsa, hogy elnyerjük a fiúságot.

Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»

Minthogy pedig fiak vagytok, kibocsátotta az Isten az ő Fiának Lelkét a ti szíveitekbe, ki ezt kiáltja: Abba, Atya!

Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.

Azért nem vagy többé szolga, hanem fiú; ha pedig fiú, Istennek örököse is Krisztus által.

Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.

Ámde akkor, mikor még nem ismertétek az Istent, azoknak szolgáltatok, a mik természet szerint nem istenek;

Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?

Most azonban, hogy megismertétek az Istent, sőt hogy megismert titeket az Isten, miként tértek vissza ismét az erőtelen és gyarló elemekhez, a melyeknek megint újból szolgálni akartok?

I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --

Megtartjátok a napokat és hónapokat és időket, meg az esztendőket.

Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.

Féltelek titeket, hogy hiába fáradoztam körültetek.

Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.

Legyetek olyanok, mint én; mert én is olyanná lettem, mint ti: atyámfiai, kérlek titeket, semmivel sem bántottatok meg engem.

I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.

Tudjátok pedig, hogy testem erőtelensége miatt hirdettem néktek az evangyéliomot először.

Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.

És megkísértetvén testemben, nem vetettetek meg, sem nem útáltatok meg engem, hanem úgy fogadtatok, mint Istennek angyalát, mint Krisztus Jézust.

När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.

Hová lőn tehát a ti boldogságotok? Mert bizonyságot teszek néktek, hogy ti, ha lehetséges volt volna, szemeiteket kivájván, nékem adtátok volna.

Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!

Tehát ellenségetek lettem-é, megmondván néktek az igazat?

Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avia eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.

Nem szépen buzgolkodnak érettetek, sőt minket ki akarnak rekeszteni, hogy mellettök buzgolkodjatok.

Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,

Szép dolog pedig fáradozni a jóban mindenkor, és nem csupán akkor, ha köztetek vagyok.

I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.

Gyermekeim! kiket ismét fájdalommal szűlök, míglen kiábrázolódik bennetek Krisztus.

Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.

Szeretnék pedig most köztetek jelen lenni és változtatni a hangomon; mert bizonytalanságban vagyok felőletek.

Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?

Mondjátok meg nékem, kik a törvény alatt akartok lenni: nem halljátok-é a törvényt?

Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.

Mert meg van írva, hogy Ábrahámnak két fia volt; egyik a szolgálótól, és a másik a szabadostól.

Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.

De a szolgálótól való test szerint született; a szabadostól való pedig az ígéret által.

Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.

Ezek mást példáznak: mert azok *az* *asszonyok* a két szövetség, az egyik a Sinai hegyről való, szolgaságra szűlő, ez Hágár,

Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.

Mert Hágár a Sinai hegy Arábiában, hasonlatos pedig a mostani Jeruzsálemhez, nevezetesen fiaival együtt szolgál.

Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.

De a magasságos Jeruzsálem szabad, ez mindnyájunknak anyja,

Så är ju skrivet:  »Jubla, du ofruktsamma,  du som icke föder barn;  brist ut och ropa,  du som icke bliver moder,  Ty den ensamma skall hava många barn,  flera än den som har man.»

Mert meg van írva: Ujjongj te meddő, ki nem szűlsz; vígadozzál és kiálts, ki nem vajudol; mert sokkal több az elhagyottnak magzatja, mint a kinek férje vagyon.

Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.

Mi pedig, atyámfiai, Izsák szerint, ígéretnek gyermekei vagyunk.

Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.

De valamint akkor a test szerint született üldözte a Lélek szerint valót, úgy most is.

Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»

De mit mond az Írás? Űzd ki a szolgálót és az ő fiát; mert a szolgáló fia nem örököl a szabad nő fiával.

Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.

Annakokáért, atyámfiai, nem vagyunk a szolgáló fiai, hanem a szabadoséi.