Job 6

Då tog Job till orda och sade:

ויען איוב ויאמר׃

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

לו שקול ישקל כעשי והיתי במאזנים ישאו יחד׃

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

כי עתה מחול ימים יכבד על כן דברי לעו׃

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

כי חצי שדי עמדי אשר חמתם שתה רוחי בעותי אלוה יערכוני׃

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

הינהק פרא עלי דשא אם יגעה שור על בלילו׃

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

היאכל תפל מבלי מלח אם יש טעם בריר חלמות׃

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

מאנה לנגוע נפשי המה כדוי לחמי׃

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

מי יתן תבוא שאלתי ותקותי יתן אלוה׃

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

ויאל אלוה וידכאני יתר ידו ויבצעני׃

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

ותהי עוד נחמתי ואסלדה בחילה לא יחמול כי לא כחדתי אמרי קדוש׃

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

מה כחי כי איחל ומה קצי כי אאריך נפשי׃

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

אם כח אבנים כחי אם בשרי נחוש׃

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

האם אין עזרתי בי ותשיה נדחה ממני׃

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

למס מרעהו חסד ויראת שדי יעזוב׃

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

אחי בגדו כמו נחל כאפיק נחלים יעברו׃

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

הקדרים מני קרח עלימו יתעלם שלג׃

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

בעת יזרבו נצמתו בחמו נדעכו ממקומם׃

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

ילפתו ארחות דרכם יעלו בתהו ויאבדו׃

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

הביטו ארחות תמא הליכת שבא קוו למו׃

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

בשו כי בטח באו עדיה ויחפרו׃

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

כי עתה הייתם לא תראו חתת ותיראו׃

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

הכי אמרתי הבו לי ומכחכם שחדו בעדי׃

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

ומלטוני מיד צר ומיד עריצים תפדוני׃

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

הורוני ואני אחריש ומה שגיתי הבינו לי׃

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

מה נמרצו אמרי ישר ומה יוכיח הוכח מכם׃

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

הלהוכח מלים תחשבו ולרוח אמרי נאש׃

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

אף על יתום תפילו ותכרו על ריעכם׃

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

ועתה הואילו פנו בי ועל פניכם אם אכזב׃

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

שבו נא אל תהי עולה ושבי עוד צדקי בה׃

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

היש בלשוני עולה אם חכי לא יבין הוות׃