Job 6

Då tog Job till orda och sade:

Und Hiob antwortete und sprach:

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

O daß mein Gram doch gewogen würde, und man mein Mißgeschick auf die Waagschale legte allzumal!

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

Denn dann würde es schwerer sein als der Sand der Meere; darum sind unbesonnen meine Worte.

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Denn die Pfeile des Allmächtigen sind in mir, ihr Gift trinkt mein Geist; die Schrecken Gottes stellen sich in Schlachtordnung wider mich auf.

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Schreit ein Wildesel beim Grase, oder brüllt ein Rind bei seinem Futter?

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

Wird Fades, Salzloses gegessen? Oder ist Geschmack im Eiweiß?

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

Was meine Seele sich weigerte anzurühren, das ist wie meine ekle Speise.

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

O daß doch meine Bitte einträfe, und Gott mein Verlangen gewährte,

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

daß es Gott gefiele, mich zu zermalmen, daß er seine Hand losmachte und mich vernichtete!

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

So würde noch mein Trost sein, und ich würde frohlocken in schonungsloser Pein, daß ich die Worte des Heiligen nicht verleugnet habe.

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Was ist meine Kraft, daß ich ausharren, und was mein Ende, daß ich mich gedulden sollte?

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

Ist Kraft der Steine meine Kraft, oder ist mein Fleisch von Erz?

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

Ist es nicht also, daß keine Hülfe in mir, und jede Kraft aus mir vertrieben ist?

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Dem Verzagten gebührt Milde von seinem Freunde, sonst wird er die Furcht des Allmächtigen verlassen.

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Meine Brüder haben sich trügerisch erwiesen wie ein Wildbach, wie das Bett der Wildbäche, welche hinschwinden,

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

welche trübe sind von Eis, in die der Schnee sich birgt.

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

Zur Zeit, wenn sie erwärmt werden, versiegen sie; wenn es heiß wird, sind sie von ihrer Stelle verschwunden.

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

Es schlängeln sich die Pfade ihres Laufes, ziehen hinauf in die Öde und verlieren sich.

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Es blickten hin die Karawanen Temas, die Reisezüge Schebas hofften auf sie:

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

sie wurden beschämt, weil sie auf sie vertraut hatten, sie kamen hin und wurden zu Schanden.

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Denn jetzt seid ihr zu nichts geworden; ihr sehet einen Schrecken und fürchtet euch.

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

Habe ich etwa gesagt: Gebet mir, und machet mir ein Geschenk von eurem Vermögen;

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

und befreiet mich aus der Hand des Bedrängers, und erlöset mich aus der Hand der Gewalttätigen?

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Belehret mich, und ich will schweigen; und gebet mir zu erkennen, worin ich geirrt habe.

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Wie eindringlich sind richtige Worte! Aber was tadelt der Tadel, der von euch kommt?

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Gedenket ihr Reden zu tadeln? für den Wind sind ja die Worte eines Verzweifelnden!

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

Sogar den Verwaisten würdet ihr verlosen, und über euren Freund einen Handel abschließen.

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Und nun, laßt es euch gefallen, auf mich hinzublicken: euch ins Angesicht werde ich doch wahrlich nicht lügen.

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Kehret doch um, es geschehe kein Unrecht; ja, kehret noch um, um meine Gerechtigkeit handelt es sich!

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

Ist Unrecht auf meiner Zunge? oder sollte mein Gaumen Frevelhaftes nicht unterscheiden?