Job 6

Då tog Job till orda och sade:

Job prit la parole et dit:

 Ack att min grämelse bleve vägd  och min olycka lagd jämte den på vågen!

Oh! s'il était possible de peser ma douleur, Et si toutes mes calamités étaient sur la balance,

 Se, tyngre är den nu än havets sand,  därför kan jag icke styra mina ord.

Elles seraient plus pesantes que le sable de la mer; Voilà pourquoi mes paroles vont jusqu'à la folie!

 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig,  och min ande indricker deras gift;  ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Car les flèches du Tout-Puissant m'ont percé, Et mon âme en suce le venin; Les terreurs de Dieu se rangent en bataille contre moi.

 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs,  icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

L'âne sauvage crie-t-il auprès de l'herbe tendre? Le boeuf mugit-il auprès de son fourrage?

 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta,  och vem finner behag i slemörtens saft?

Peut-on manger ce qui est fade et sans sel? Y a-t-il de la saveur dans le blanc d'un oeuf?

 Så vägrar nu min själ att komma vid detta,  det är för mig en vämjelig spis.

Ce que je voudrais ne pas toucher, C'est là ma nourriture, si dégoûtante soit-elle!

 Ack att min bön bleve hörd,  och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

Puisse mon voeu s'accomplir, Et Dieu veuille réaliser mon espérance!

 O att det täcktes Gud att krossa mig,  att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Qu'il plaise à Dieu de m'écraser, Qu'il étende sa main et qu'il m'achève!

 Då funnes ännu för mig någon tröst,  jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning;  jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Il me restera du moins une consolation, Une joie dans les maux dont il m'accable: Jamais je n'ai transgressé les ordres du Saint.

 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas?  Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Pourquoi espérer quand je n'ai plus de force? Pourquoi attendre quand ma fin est certaine?

 Min kraft är väl ej såsom stenens,  min kropp är väl icke av koppar?

Ma force est-elle une force de pierre? Mon corps est-il d'airain?

 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig,  var utväg har blivit mig stängd.

Ne suis-je pas sans ressource, Et le salut n'est-il pas loin de moi?

 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän,  men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Celui qui souffre a droit à la compassion de son ami, Même quand il abandonnerait la crainte du Tout-Puissant.

 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar,  ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Mes frères sont perfides comme un torrent, Comme le lit des torrents qui disparaissent.

 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden,  när snön har fallit och gömt sig i dem,

Les glaçons en troublent le cours, La neige s'y précipite;

 men som åter försvinna, när de träffas av hettan,  och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

Viennent les chaleurs, et ils tarissent, Les feux du soleil, et leur lit demeure à sec.

 Vägfarande där i trakten vika av till dem,  men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

Les caravanes se détournent de leur chemin, S'enfoncent dans le désert, et périssent.

 Temas vägfarande skådade dithän,  Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Les caravanes de Théma fixent le regard, Les voyageurs de Séba sont pleins d'espoir;

 men de kommo på skam i sin förtröstan,  de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

Ils sont honteux d'avoir eu confiance, Ils restent confondus quand ils arrivent.

 Ja, likaså ären I nu ingenting värda,  handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Ainsi, vous êtes comme si vous n'existiez pas; Vous voyez mon angoisse, et vous en avez horreur!

 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor,  taga av edert gods för att lösa mig ut,

Vous ai-je dit: Donnez-moi quelque chose, Faites en ma faveur des présents avec vos biens,

 att I skolen rädda mig undan min ovän,  köpa mig fri ur våldsverkares hand?

Délivrez-moi de la main de l'ennemi, Rachetez-moi de la main des méchants?

 Undervisen mig, så vill jag tiga,  lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Instruisez-moi, et je me tairai; Faites-moi comprendre en quoi j'ai péché.

 Gott är förvisso uppriktigt tal,  men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Que les paroles vraies sont persuasives! Mais que prouvent vos remontrances?

 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord,  och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Voulez-vous donc blâmer ce que j'ai dit, Et ne voir que du vent dans les discours d'un désespéré?

 Då kasten I väl också lott om den faderlöse,  då lären I väl köpslå om eder vän!

Vous accablez un orphelin, Vous persécutez votre ami.

 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig;  icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Regardez-moi, je vous prie! Vous mentirais-je en face?

 Vänden om!  Må sådan orätt icke ske;  ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Revenez, ne soyez pas injustes; Revenez, et reconnaissez mon innocence.

 Skulle väl orätt bo på min tunga,  och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?

Y a-t-il de l'iniquité sur ma langue, Et ma bouche ne discerne-t-elle pas le mal?